Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svett och sot och reumatism — men över allt annat stod bruket, där man börjat
som kolpojke med en tolvskillings dagspenning och hoppades en gång få somna
från sitt sista skift med de hårda händerna knäppta om psalmboken. Detta är
den sista generationen av smeder vid Älvsbacka bruk, nedlagt 1893. Bilden är
från mitten av 1880-talet. Längst t. v. ingenjören, sedan tvä hopslagare med
långa tänger. Den sittande mannen med tång är en valsare, till höger om honom
hans far som tidigare var faktor vid bruket. De vitklädda männen med krokar är
smältsmeder. Det upplyftade gallret är en vask; med den öste man upp träkolet
ur vattenhoarna, sedan man fuktat kolet jör att det inte skulle brinna för fort.
Den breda skoveln är en kolskovel. Smederna är klädda i vita skjortor och träskor.
Ett stångjärnsbruk var efter våra dagars mått ingen stor
anläggning. Det kunde skötas av en brukspatron, en bokhållare och några
smeder. De viktigaste byggnaderna var herrgården, smedjan och
smedbostaden. Men på bygdens ekonomiska liv utövade
järnbruket en mycket stor inverkan. Herrgårdarna blev också
medelpunkter för ett kulturliv som inte bör underskattas. Jämte prästgårdarna
är det bruksherrgårdarna som i stora delar av landet har skapat
en högre standard av välstånd och bildning och flyttat ut kulturen
på landsbygden. Det var naturligtvis en kultur för ett litet fåtal,
men åtskilligt trängde väl också ner till de breda folklagren.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
