Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jalmar Furuskog
Det är naturligtvis ett enastående fall, när det lilla Ransäter kan
uppvisa tre sådana genier som E. G. Geijer, Uno Troili och F. A.
Dahlgren (Fredrek på Rannsätt). Geijers minnen och Dahlgrens
landsmålsdikter är två märkliga produkter av livet på ett litet
järnbruk. Den som i våra dagar besöker Geijer-gården och gläds över
att den är så väl vårdad, bör stanna en stund i det stora köket,
ta fram »Viser på varmlanske tongmåle» och läsa Dahlgrens dikt
»Köke», denna detaljrika och saftiga målning av ett herrgårdskök
och dess funktioner för hundra år sen. Och om visboken ändå finns
till hands kan det vara skäl att också läsa dikten om Mäster Fälling.
Den är skriven efter levande modell. Men den blinde smeden, som
varje morgon trevar sig fram till smedjan, sätter sig i ett hörn för att
höra hur kamraterna arbetar och som känner en glädje att få dö i
sin gamla smedja, han har blivit något mer än en vanlig
bruksarbetare. Han är symbolen för dem alla, för den långa raden av svettiga,
sotiga smeder som i många generationer burit arbetets tunga börda.
Han lär oss att även en fattig, utsliten smed kunde känna något av
människosläktets odödliga kärlek till arbete och skapande.
En sakrik skildring av smedernas levnadsförhållanden vid de
svenska järnbruken fick man av Gustaf Schröder, som år 1892 gav
ut En bruksbokhållares minnen. Det var ingen ljus bild han gav.
Ett tungt och pressande arbete, en orimligt lång arbetstid, usla
bostadsförhållanden, inga andra nöjen än att dricka brännvin,
ingenting att läsa, inga andliga intressen. Men ändå var smederna glada
och vänliga och ansåg sig stå högre i socialt avseende än bönderna.
Schröders bok kom i händerna på Gustaf Fröding, ochresultatetblev
den monumentala dikten »Den gamla goda tiden». Fröding, som var
sonson till en av Värmlands framgångsrikaste brukspatroner, måste
ha blivit starkt gripen vid tanken på den väldiga klyftan mellan det
glada livet på herrgården och smedernas dystra tillvaro, som
släpades fram i förtvivlan och brännvinströst och där hammarens dån
och forsens brus överröstade alla yttringar av missnöje.
Vi dröjer kvar vid den gamla stilfulla gården på Ransäter. Man
kan inte önska sig en ljuvligare idyll. Här är man verkligen
fjärran från vimlets yra. På andra platser i älvens långa dalgång
brusar nutidslivet fram i snabb takt, där förädlas malmen och
skogen i stora industrianläggningar, men här är allting bara stillhet
och minne. Likadant är det vid hundratals nedlagda järnbruk i
vårt land. Varför blev det så? Ja, det är en lång historia, det är
egentligen hela 1800-talets ekonomiska historia som borde berättas.
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
