Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I bergslag och bruksbygd
Vi får nöja oss med några glimtar av det stora händelseförloppet.
Om traktens brukspatroner var samlade till en familjefest i
Ransäter någon gång i böljan av 1800-talet, så hade de nog också rätt
allvarliga problem att diskutera. Det var inte bara den franska
revolutionen som satte tankarna i rörelse. För järnets män var den
engelska revolutionen egentligen betydelsefullare. Från England
kom två epokgörande nyheter: storindustrin och liberalismen.
Engelsmännen hade bland annat lärt sig att använda stenkol både
i masugnar och smedjor och kunde bygga upp en stor järnindustri
på inhemsk råvara och inhemskt bränsle. Hur skulle detta inverka
på exporten från de många små järnbruken hemma hos oss? I
England hade Adam Smith förkunnat, att nationernas välstånd
bäst främjas av att man ger den enskilda företagaren största
möjliga rörelsefrihet. Hur skulle man ställa sig till den läran här i
Sverige, där järnhanteringen var bunden av en hård statlig
reglering? Man kan föreställa sig att det liberala programmet blev
föremål för en livlig debatt, varhelst två eller tre brukspatroner var
församlade. Meningarna var delade. Somliga resonerade nog ännu
som en av 1700-talets berömda ekonomer: att tillåta den enskilde
att anlägga verk efter eget gottfinnande kan inte leda till annat än
skada och fördärv. Andra kanske anslöt sig till den tankegång som
Geijer senare skulle formulera så, att man borde iakttaga var mans
rätt, därigenom vara stark i sin egen och lämna utgången åt Gud.
De mera vidsynta och kunniga brukspatronerna delade i
allmänhet den liberala uppfattningen. Statsregleringen, som från början
var ett stöd, kändes nu som en tvångströja. Genom 1846 års
förordning om stångjärnssmide! skedde det stora genombrottet.
Tillverkningsrätten blev obegränsad, och nya verk lick anläggas utan
särskild prövning. Nu blev tävlingen fri mellan stark och svag,
mellan större och mindre personlig duglighet, mellan bättre och
sämre geografiskt läge. Utgången skulle lämnas »åt Gud», menade
Geijer. Det blev snarare ett hårdhänt naturligt urval som bestämde
utgången och skrev dödsdomen över många små järnbruk, som
hade klarat sig så länge staten hade skiftat ut naturtillgångarna
tämligen lika till alla men som inte kunde uthärda den fria
konkurrensen. De av det fria urvalet gynnade företagen började i
stället att växa och utvidga sig på ett sätt som varit omöjligt under de
gamla förhållandena. Det första steget hade alltså tagits på den
väg som skulle leda till de många små järnbrukens död och till
koncentration av driften till några få storföretag.
12. STF *8.
161
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
