Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Jalmar Furuskog: I bergslag och bruksbygd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jalmar Furuskog
De stora bruksenheter som växte fram under 1800-talet blev i
många fall präglade av ett överraskande mångsidigt arbetsliv.
Sådana företag som Uddeholm i Värmland och Bergslaget i Dalarna
bedriver inte bara en storartad järnhantering och trävaruindustri
utan också ett omfattande jordbruk. Vi möter här den klassiska
svenska treklangen: jord, järn och trä, i en utformning som är
mycket typisk för vårt land.
Genom 1800-talets omgestaltningar fick de svenska
bruksbygdernas bebyggelse ett helt nytt utseende. Förr hade man de många
småbruken, utströdda över stora vidder. Det vackraste i denna
bebyggelse var herrgårdarna, och de finns lyckligtvis ännu kvar.
Många av dem har blivit pensionat, där turisten kan låta fånga sig
av stämningen från det levande förflutna i ett gammalt förmak eller
kring ett lövbeskuggat träslott. De nya brukssamhällena är inte så
talrika, och de äro större, med en folkmängd över tusentalet, och
många av dem har blivit städer eller köpingar. Det märkligaste hos
dem är deras lantliga omgivning. Vi tycker att detta är så självklart,
men en utlänning förvånar sig mycket över att den svenska
industrin till så stor del ligger utspridd på rena rama landsbygden.
Det är ett lyckligt förhållande, som beror på att denna industri har
sina rötter i den gamla bruksrörelsen.
När vi nu står inför resterna av ett gammalt nedlagt järnbruk,
vill vi gärna erinra oss de ord som Gösta Berling riktade till
majorskan på Ekeby, när hon låg på sin dödsbädd och
stångjärnshammaren började slå: »Hör majorskan vad hammaren talar? Tack,
säger den, tack för gott arbete, tack för brödet som du har gett de
fattiga, tack för väg som du har röjt, för bygd som du har brutit.
Tack för glädjen som du har låtit råda i dina salar. Din gård skall
alltid vara en fristad för det lyckobringande arbetet.»
Detta tack kunde gälla hela den insats som arbetets män har
gjort i bergslag och bruksbygd under 1800-talet. Geijer var glad
över att Trätäljas yxa alltjämt kunde höras i hans hembygd. Om
han nu komme tillbaka till sitt Bansäter, skulle han kanske
förvåna sig över att inte längre se några smeder eller kolkörare, men
han skulle snart finna att det stora järnverket vid Munkfors och
de stora träindustrierna vid Deje i rikt mått besannade hans ord
om den hembygd som har det lyckliga och egna att alltjämt vara
ett nytt land.
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
