- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1948. Adertonhundratalet /
170

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Ruth Hamrin-Thorell: Det går an — nu och för hundra år sedan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ruth Hamrin - Thorell

»Yngve Frey» en skön torsdagsmorgon i juli månad börjar
nämligen Carl Jonas Love Almquists berömda novell »Det går an».

Några svårare bekymmer för hur systerdottern på ensam hand
skulle klara sig hem till Lidköping torde moster Ulla knappast
behövt hysa. Hela vistelsen i Stockholm hade Sara använt till att
»falka på olja och diamanter», snott runt för att ta reda på
nyheter inom glasmästeriet att ta med sig hem och överhuvud taget
visat så många prov på självständighet om ock parad med
originalitet, att kära släkten torde haft grundad anledning förmoda, att
hon skulle ta sig helbrägda och utan att låta sig bortkollras hem
till mamma i Lidköping. I Saras huvud fanns det betydligt större
plats för debet och kredit, fönsterlufter och kittrecept än för
vanliga fruntimmersgriller. Och ändå var detta huvud mycket
nätt och tilltalande, antingen det var skrudat i vit kambrikhatt
eller i silkesschalett som »jungfrur pläga».

Men vad moster inte visste, var att en viss Albert också skulle
fara med »Yngve Frey», en Albert »med mörka mustascher, som
voro uppböjda och nästan sköna, en tschakot nätt nog för att icke
misshaga fruarna och en viss manlighet i väsendet». Som sergeant
var han väl inte lika farlig som en kapten eller major, men
eftersom Sara inte var »lantflicka, alls icke bondflicka, men icke
heller riktigt av bättre klass», så kunde det ju tänkas att just en
underofficer skulle passa henne bra. Det visade sig också att han
var tillräckligt vacker för att ställa till med den mest dundrande
skandal, som den Videbeckska släkten någonsin upplevt och det
i en form, som den heller aldrig någonsin skulle kunnat drömma
sig. Sara och Albert anlände nämligen i sinom tid till Lidköping
lika svårdefinierbara som en gång Kraka: Sara varken gift eller
ogift, varken ensam eller med fästman och Albert å sin sida
vetande varken om han var antagen eller avdankad.

Hur detta gick till skall vi försöka berätta, medan vi helt
ogrannlaga smyger oss med Albert och Sara och gör precis samma
resa som de en grann sommardag 1947. Att följa det unga paret i
spåren möter inga svårigheter, så noggranna geografiska
uppgifter, som Almquist givit hela resan utefter Mälaren över Strängnäs
och Arboga och vidare med hästskjuts ner genom Närke och
Västergötland över Fellingsbro, Mariestad och hem till Lidköping.
Man glömmer rätt som det är att det är diktade romanfigurer som
man har i sällskap och letar i en underlig atmosfär av fantasi
och verklighet efter huset de frukosterade i när deras båt väntade i

170

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1948/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free