Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Albin Widén: De som drog ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albin Widén
och industriarbetare, som vill pröva lyckan på andra sidan Atlanten.
Öland förlorade under 80-talet tolv à tretton procent av sin befolkning
genom emigrationen, och den starka utvandringen från ön fortsatte även
under 90-talet.
Efter sekelskiftet kommer Norrland i dess helhet med i spelet och
levererar tjugo procent av hela antalet emigranter. I det övriga Sverige leder
Älvsborgs, Värmlands och Kalmar län men göteborgare och
bohuslänningar följer dem i spåren och stockholmarna är alltjämt villiga att
utvandra. Under 1900-talets andra årtionde går emigrationen starkt
tillbaka samtidigt som en stark återvandring till Sverige äger rum. Det var
det första världskriget, som satte sina spår i den svenska
emigrationsstatistiken. Och på 1920-talet följde sedan en ny emigrationsvåg medan
under 1930-talet återvandringen var mycket större än utvandringen.
Tillsammans har dessa »länningar», som mer eller mindre
talrikt representerar Sveriges alla landskap, skapat vad som brukar
kallas Svensk-Amerika. Begreppet är rätt svävande. Det inrymmer
farmardistrikt, där flertalet av befolkningen är av svensk härkomst
det är de tusentals församlingar, kyrkor, skolor, ålderdomshem
och välfärdsinrättningar av skilda slag, som grundats av svenskar
och i första hand varit avsedda för landsmän, det är den mångfald
av svenskspråkiga tidningar, som startats i alla svenskcentra av
intellektuella emigranter och varav ännu ett dussin lever kvar, det
är de otaliga loger, klubbar, föreningar av skilda slag och för vitt
skilda ändamål som bildats under årens lopp — det finnes alltjämt
ett tusental svenska föreningar i Amerika, de kyrkliga icke
medräknade. Det är svenska museer och andra institutioner, svenska
affärer, svenska restauranger, svenska traditioner på olika
områden. Det är de svenska fester som firats — under senare åren har
en tendens gjort sig märkbar att anordna en midsommarfest som
en »svenskarnas dag», gemensam för alla grupper och föreningar;
den största firas i Minneapolis sista söndagen i juni, och den brukar
ha en anslutning av omkring femtio tusen personer.
Svensk-Amerika förbleknar alltmera och svenska språket
försvinner. Men även om emigranterna — talrika nog från svensk
synpunkt — numerärt sett aldrig varit mera än en obetydlig
bråkdel av den stora amerikanska befolkningen, har de dock
gjort så mycket för Amerikas uppodling och utveckling, att svensk
kulturtradition för alltid vunnit hemortsrätt även på den andra
sidan av Atlanten.
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
