Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Madsén:
FRAMTIDSLANDET
Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det.
är utlänningar ännu i århundradets förra hälft tänkte göra en
norrlandsresa, förberedde de sig som om det gällde en
upptäcktsfärd till någon av kartans vita fläckar. När de därför i Stockholm
försökte skaffa sig nödiga förhandsupplysningar hade de svårt att
finna någon som visste något, och visste någon något, visste han
som regel fel. Man tycker sig emellanåt i norrlandsuppfaltningen
känna igen romantiskt fantastiska tongångar, som påminner om
den Sverigebild Olaus Magnus gav på 1500-talet, när han satt
där nere i Södern och mindes Nordanlanden. Ödemarker,
villebråd, lappar och renar, silver- och kopparfjäll, och rika men
oåtkomliga järnmalmer, allt trängdes borta i väglösheten och
vintermörkret. Men naturen var människan övermäktig, liksom
Norrlands vattenfall var för oerhörda att bygga skvaltkvarnar i.
Väldig-heterna vilade i väntan på framtiden. Enstaka små järnbruk och
sågar bet sig fast här och var i överflödet, men sommarens
arbetsveckor räckte inte långt. I stället var avstånden desto längre,
anläggningarna tynade sig fram och vildmarkens pionjärer fick
alltför ofta tycke av rovjägare i nejder dit lagens arm ej nådde.
Mången såg på Norrland som Linné såg på myrlandet: »Hela denna
lappens land var mest myra, hinc vocavi Styx. Aldrig kan presten
så beskriva helvete, som detta är ej värre. Aldrig har poeterna
kunnat avmåla Styx så fult, där detta ej är fulare.»
Först med 1800-talet blev Norrland på allvar framtidslandet,
det var då skogsvidderna började duga till något mer än till beck
och tjära.
Den saken gick kort sagt så till att England blev industriland
med stegrat behov av trä, att den ekonomiska liberalismen tog
bort tullarna och att ångan gjorde att man kunde bygga sågar
varhelst det var bäst för transporterna. Utländskt och sydsvenskt
kapital började uppträda i Norrland, kapplöpningen efter råvaran
18. STF 48.
249
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
