Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lockade av möjligheterna till förtjänster kom det folk från alla håll. Här
står en grupp sjöfolk, som gått iland i Nyland 1866. Alla är magra och ser
rörliga ut; det är något av ungdomlig kraft och pionjäranda över gruppen. De
fyra norska kaptenerna till vänster har engelska hattar, övriga tre bär vad
sjöfolk kallade toppläntor, i regel gröna med läderrem över skärmen. Dessa
peak-caps var moderna sedan de ca 30 år tidigare införts i engelska flottan.
då. Till Holland skeppades dämningsvirke, juffers, 9 tum och
därutöver i skiftande längder. B ättens, plank och bräder gick till
byggen i England, splitved till lådfabriker i London och props till
gruvorna. Propsexporten började på 90-talet och fortsatte framöver.
Nylands hamn blev full av seglare. Man kunde se ända till
tjugutalet skutor på en gång, barkar, briggar och skonare, till
exempel etthundraelvorna (= 111), de kallades så för sina tre master.
Det var liv och rörelse, men tempot var 1800-talets. Med
segelfartyg tar allting tid. Att först lossa barlasten på yttre kajen, en
100—125 ton sten, bara det tog tid. Sen fick virket dras på pråmar
ut till fartygen. Lastningen gick inte så fort, men så var arbetsdagen
i gengäld från 6 till 6, lördag som andra dagar. Ett barkskepp gjorde
’252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
