Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamle
kommunalpampen Petrus Westman i Nora
vitsordar 1800-talets lugn.
Här är lugnt än, säger han.
»När kommunalfullmäktige
tillkom pä 1920-talet efter
rösträttsreformen, så fick jag
sitta kvar som ordförande,
trots att jag tillhörde det
minsta partiet.»
man. Socknens invånarantal steg till inemot det dubbla, kulmen
nåddes omkring 1910. Men eftersom man endast sågade sommartid,
blev en stor del av arbetarstammen rörlig. Flertalet kom från
socknar runt omkring, särskilt uppefter kusten, ända uppifrån
Västerbotten. De for hem vid säsongslutet. De många finnarna gjorde
detsamma. Så förblev det tills sågen erbjöd arbete året runt. De äldre
däremot, de yrkeskunniga, bands tidigare vid orten. Från västra
Värmland kom de flesta; värmlänningar, smålänningar och
västgötar har skänkt både friskt blod och friskt initiativ åt många av
Norrlands älvdalar. För dem var detta framtidslandet. Hur som
helst, bondsocknen hade fått sprängämnen i sig.
Men lugnet bevarades, och kommunen fick inga bekymmer.
Sågverken levde för sig själva. Dal skötte sina fattiga och höll egen
skola. Visserligen hade arbetarna dåligt betalt, arbetstiden var lång
och faktorerna hårda, men när det var ont om order, så fann man
på allsköns masgöra, »då gick faktorn i långa krokar för att slippa
se att de inget gjorde». Folket slapp gå utan inkomster, och
kommunen slapp understöd. Nej, bekymren kom först med 1900-talet,
när föreningsväsendet kom på älven.
Inte heller hördes det vanliga skriket mot bolagsvälde. De
mäktiga Kemparna förde ingen egen kommunalpolitik. I andra socknar
tog arbetarna ledningen, voterade skickligt ut bönderna och
införde parlamentariska fasoner. I Nora på 1800-talet gick det lugnt
till. En smula fläktade det kanske vid valen, när liberalismen nått
’256
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
