Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Pojken på bänken längst till vänster, det är jag det.»
Diskussionen om 1800-talet pågår alltjämt. Århundradet leveri
dem som var med om det. Dessa synpunkter möter man ofta, när
man diskuterar hur det var.
Bonden: Allmänheten fick aldrig veta att här fanns de stora
framtidsmöjligheterna och begrep det inte till fullo förrän under förra världskriget.
Arbetaren: Men bolagens skogsjobbare begrep det. De ställde sig in med
brännvin, gjorde bedrägliga kontrakt och skar guld med täljknivar.
Uppköparen: Det fanns baggbölare, som bara köpte skog, skalade av och
sålde resten. Det fanns krypskyttar, som alltid var till hands för att ta
hand om och hjälpa ekonomiskt svaga skogsägare. Till och med
väckelsepredikanter kunde sälja och predika i varv. Men det är fel att vältra över
allt det där på bolagen. Bolagsombudenas flertal var skötsamma och
ordentliga.
Disponenten: Att industrin genom skogsköp sökt säkra sin råvarutillgång
är väl naturligt.
Bonden: Massor av bönder sattes som arrendatorer på sin egen gård.
Där tjänade de några tior på vintern genom att köra ner sin egen skog.
Genom skuldsättning för livsmedel gjordes de sedan fullständigt livegna.
’259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
