Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lars Madsen
Minst 12 000 norrlandsbönder har upphört att vara självständiga. Redan
år 1900 ägde industrin ungefär 35 procent av alla självständiga jordbruk.
Uppköparen: Man talar om bolagshat. Det fanns inte på 80-talet.
Bönderna nästan slogs för att få köra en timmerstämpling. För 90-talet vill
jag inte använda starkare ord än missnöje.
Bonden: Vad använde de för ord, de besuttna bönder som dog på
fattighus? Vad säger barnen, när de ser bolagen ta ut stora pengar ur den
skog deras far sålt för en spottstyver? Vad är deras framtidsutsikter?
Den bonde som aldrig haft med bolag att göra står sig bäst och har den
största välmågan.
Disponenten: Har inte bolagen sin andel även i den välmågan? Vilka
satsade sina pengar i träförädlingsindustrien? Flottlederna har vi byggt.
Vem köper skogen, om han inte kan få ut den? Efter hand som vi fått
kapitalunderlag, har vi infört rationell skogsvård. Ser man en lucka i
terrängen, kan man vara säker att där ligger en bondskog. En vacker skog
i dag är i nio fall av tio en bolagsskog. Vilka har skapat
exportmarknader och stegrade priser, medan bönderna setat och skurit pipor i vassen?
Bonden: Böndernas skogar sammanslagna hade kunnat skötas rationellt
likaväl som nu mjölkhanteringen skötes i andelsmejeriet. Bolagen skulle
lagt pengarna i förädling, bolagen har aldrig intresserat sig för de
jordbruk de köpt.
Disponenten: Trots alla de påstådda enorma vinsterna, hur har det gått?
De flesta bolagen har inte klarat sig utan slukats av de ännu större
bankerna. Men befolkningsökningen i Norrland, arbetstillfällena, detta och
mer till har industrin fört med sig. Det är den som gjort Norrland rikt.
Arbetaren: Inte vädrade vi någon framtid, vi norrlänningar inte. Vår
vardag var trälbunden med arbete från ljust till mörkt. Vi såg livet ur
synpunkten från vår egen börs. Vi såg det inte med disponentens ögon,
och tacka näcken för det, när man går med en krona om dan och fryser
och svälter i vinterbrädgården och har sitt enda rum fullt av ungar, då ser
man inte framtiden längre bort än morgondagen.
Vi ville bli fria från förmynderskapet. Det tog oss tid, endast de
starkaste stabbläggarna kom upp till åttahundra kronors årsinkomst —
rösträttsstrecket. Den allsmäktiga industriledningen ville inte förstå våra
enkla mänskliga krav. Vi måste smida hop alla de olika sorters folk som
kallas arbetare till en samhörighet. Det fanns ej två i distrikten som hade
samma mening. Där satte agitationen in. Framtidslandet, det var för oss
en dräglig tillvaro där vi var, det var att få del i fosterlandet.
Resonemanget är reflexer av ett intensivt diskuterande årtionden
igenom. Argumenten ekar alltjämt i Ådalen.
Finns det någon tid i svensk historia, när så mycket hänt på
svensk landsbygd som under den senaste mansåldern? En smula
fördröjd i Norrland tycks utvecklingen här ha gått något snabbare
än i det övriga landet. Men det är först på avstånd vi inser
jord-skredets omfattning. Det tedde sig lugnare och omärkligare för
dem som var med. De stora häftiga sprången, de kom på 1900-
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
