Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Lars Madsén: Framtidslandet. Ådalen i trävaruruschen så som folk ännu minns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framtidslandet
talet med de två världskrigen. Den tid vi nu lever i är spännande
på ett sätt som aldrig 1800-talet var det.
Norrland i dag är framtidslandet kanske ännu mer än tidigare.
Men begreppet Norrland som det romantiska, obekanta
jättelandet har förskjutits. När vi nu talar om de slumrande miljonerna,
tänker vi mest på Lappland med dess malmer och vatten. Vilka för
oss okända värden ligger i dess myrar och ödemarker, som just nu
inte värderas till något? Hela begreppet Norrland har för övrigt
förskjutits, det smälter undan som inlandsisen. Vem räknar numera
på allvar Gästrikland dit. Snart räcker inte ens Hälsingland, och
Jämtland vill gärna bli något för sig? För en norrbottning börjar
Sydsverige numera i Sundsvall.
I trävarudistrikten har framtiden också fått en annan klang.
Massaindustrin har efterträtt sågverken och nya kemiska industrier
efterträder massan. Skogarnas slumrande miljoner kan inte längre
utvinnas genom rovdrift utan endast genom markförbättring och
genom metodernas fullkomning och nya uppfinningar när det
gäller att förädla och ta vara på allt. Men framtidsmöjligheterna är
snarast större. Länge än kan anläggare och rallare känna att de
röjer väg, fastän ilottningschefer, malmletare, väg- och
vattenbyggare fått vidgat svängrum för vittomfattande projekt,
affärsmän och ingenjörer ökad rörlighet för fantasieggande
kombinationer. I den älvdal där Vildhussen torrlade sjöar och gjorde åker
så att gårdar längre ner spolades bort, när han släppte loss
vattenmassorna, där gör man i dag åkrarna till sjöar och lägger husen
under vatten för att få vattenreserver till vår elkraftsförsörjning.
Nu glider stora, vita atlantångare med en skog av kranar förbi
höga holmar och uddar i Ångermanälven. När fyrarna börjar
klippa över kvällningens guldskimrande sidenvalten, då tänds ljusen
i alla de otaliga arbetarbostäderna som kantar älven. Där förr
fanns en och annan bondby.är nu en praktiskt taget
sammanhängande bebyggelse från Härnösand till Nyland. Orter som Kramfors
är bara en ansvällning på bandet. I den stilla kvällsluften ligger
alla rökarna som slöjor fästade med åskledarnålar vid krönen på
de många fabriksskorstenarna. När en svag vind krusar vattnet för
den med sig en lukt. Det luktar inte gott, men det luktar pengar.
Utmarkerna har blivit produktionscentra. Men lika storslagen som
förr ligger skogsnaturen som en ram runt det hela. Det
framtidsland, som här är förverkligat, torde vida överträffa allt vad
1800-talet vågade hoppas.
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
