Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Claes Krantz: Kurgäster, fiskare och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Krantz
erinrar sig forna dagars kompakta mörker, som först jämförelsevis
sent bröts ute i havsbandet av det elektriska ljuset. Men nu finns
det där i samma omfattning som i vilken annan svensk bygd eller
stad som helst. Från utomhuslyktorna och genom hundratals
fönster flödar det ut, och det har inte något av fotogenljusets
för-sagdhet över sig. Man går runt mellan husen och fångar genom
rutorna glimtar av svenska genomsnittshem — trygga, renliga, och
prydliga. Dessa glimtar har sitt att säga om den sociala
framryckning, som ägt rum sedan motorerna och de maskindrivna
redskapen för snart ett halvsekel sedan gav möjlighet att stabilisera fisket
och vidga dess gränser.
När kung Oscar 1902 gick i land på Klädesholmen hade han
fickorna fulla av de silverporträtt av honom själv som myntverket
tillverkade; dem gick han omkring och delade med varm hand ut i
stugorna, därmed, som det hette, »avtorkande mången nödens tår».
I våra dagar skulle för visso ingen kunglig person komma på den
idén att ta med sig allmosor vid besök i ett bohuslänskt fiskeläge.
Och ingen annan heller för den delen.
Kom med på ett besök en lördagskväll i september i Gravarne,
där fiskebåtarnas bastanta skrov ligger sida vid sida och fyller
upp den nya, betongkransade hamnen, så att man nästan kan
vandra tvärs över från kaj till pir. Det ligger något myndigt och
vederhäftigt över dem. I linjer och utrustning representerar dessa
båtar saklighet och erfarenhet, tekniska och manuella färdigheter
på en hög nivå, och det folk som trampar deras däck är inte längre
primitiva yrkesutövare, underkastade de betingelser som väder och
vind och andra irrationella makter uppställer, utan en tekniskt väl
utbildad, planmässigt sysselsatt arbetarstam, som efter ekonomiskt
genomtänkta och vetenskapligt prövade metoder hämtar sin
bärgning ur havet.
Hamnen, som äger tydlig karaktär av ingenjörsprodukt, är en
värdig ram kring de moderna båtarna. Den har gjort avkall på
det pittoreska, det är sant, men den är därför icke utan de
tilldragande egenskaper, som präglar allt som hänger samman med
havet och dess näringsfång.
Däcken ligger tomma och tysta, riggsilhuetterna står tätt och mjukt
i diset, som smyger sig in från sjön. Men de kringsvävas av tankar,
önskningar och synpunkter — på bryggan står grupper av män och
för det slags samtal, som alltid förekommer i närheten av båtar
och fiskeredskap, och då och då slänger de en bekräftande eller
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
