Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Claes Krantz: Kurgäster, fiskare och turister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Claes Krantz
något gengångaraktigt över sig. Den är på sätt och vis ställd vid
sidan om livet, och det är betecknande att de stora lampornas
ljuskretsar icke når fram till den. De bodar som byggts för nutida
redskap har ett annat utseende och andra mått än de gamla. Hela
begreppet fiskeläge håller på att bli föråldrat. Det ger i sig självt
en vink om skärgårdsbebyggelsens uppkomst och ursprungliga
karaktär, om de skeden då fisket ännu inte hade hunnit bli en
egen självständig näringsgren. Utvecklingen har nu hunnit fram
till fiskeindustrisamhället. Men detta skiljer sig alltjämt från
andra samhällen genom det enhetliga i invånarnas sysselsättning.
Även om bebyggelsen genom stadsplanearkitekternas och
egnahemskonfektionens inverkan föres fram efter nya linjer, så strålar
dessa dock ut från traditionens grund — terrängen, klimatet och
koncentrationskravet drar gränser som inte kan överskridas.
En skärgårdsturist i slutet av sjuttonhundratalet uttryckte sin
förvåning över att människor kunde komma på idén att slå sig
ned på ofruktbara klippor vid havet, under det att fäderneslandet
var fullt av gröna ängar och annan vacker natur inbjudande till
bosättning. Ändock upplevde man på hans tid en rik sillperiod.
Under sillperioderna löstes skärgårdens försörjningsproblem av
sig själva, mellan dem förblev de olösta. De som stannade när
sillöverflödet försvann fick så att säga pröva försöket att
övervintra från den ena perioden till den andra. Men ur deras led
växte så småningom fram den fasta fiskarkår, som till slut skulle
bli en självmedveten yrkesgrupp inom vårt näringsliv, med
fulländad teknisk utrustning, starka ekonomiska organisationer och
med egna representanter i landsting och riksdag.
Med allt som förändrats och allt som vunnits står dock
oför-änderligen ramen kvar — havet med vad därtill hör. Även i ett
fiskeindustrisamhälle lever invånarna i nära personlig kontakt
med naturens makter. Det är detta som ger grundtonen,
särprägeln och —hemkänslan. Det är inte om forna tiders fiskeläge utan
om det nutida som Pär Lagerkvist skrivit:
Nu vilar ön med tända ljus
som en dröm på havets yta.
Ett människohem av klippor och ljus
som tryggt på djupet kan flyta.
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
