Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Ivar Öhman: Från skarpskyttelägret till Ladugårdslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Skarpskyttelägret till Ladugårdslandet
I fortsättningen av sitt tal, som till stora delar var byggt på tyska
agitationsskrifter, utvecklade Palm vad han lärt av den
lasalle-anska socialismen. Han betonade nödvändigheten av
arbetarklassens sammanslutning i ett politiskt parti och utpekade som det
första målet för en sådan rörelse uppnåendet av allmän rösträtt.
Samhällets förvandling skulle ske med legala metoder, genom
användandet av parlamentariska medel.
Palms debut i den svenska politiska debatten gick inte obemärkt
förbi. Hans föredrag refererades rätt utförligt av flera tidningar i
Malmö, de flesta ställde sig till och med välvilliga. Även om hans
tankegång inte alltid var så klar och uttrycken så pregnanta, betygade
man allmänt att Palm var en skicklig folktalare, som förstod att
fängsla sina åhörare. »Vi hafva hört både prester och professorer tala
sämre», skrev Nya Skåne, en vänsterbetonad liberal tidning, som
bland annat förutspådde Palm en plats i riksdagen efter nästa val.
August Palm blev nu aldrig riksdagsman, och det skulle dröja
till 1896 innan Hjalmar Branting som den förste socialdemokraten
tog säte i Sveriges riksdag.
Däremot var det August Palm som i februari 1882, genom
bildandet av en »Allmän svensk arbetareförening» i Malmö, lade den
första grunden till en självständig, socialistisk arbetarrörelse i vårt
land. En månad senare startade han sin tidning Folkviljan under
devisen »Rätt för alla, orätt mot ingen» och under många
agitationsresor över hela landet utlade han oförtrutet texten om de nya
idéerna. De närmast följande åren hade karaktären av en
väckelsens tid. Överallt bildades agitationskommittéer och
arbetarföreningar, fackliga organisationer och socialistiska klubbar. Hösten
1885 startades Social-Demokraten med Palm som redaktör, och
1889 grundades Sveriges socialdemokratiska parti.
År 1889 hölls i Paris en internationell arbetarkongress, som beslöt
att varje den 1 maj från och med 1890 skulle firas som en
arbetarklassens mönstringsdag över hela världen och med kravet på
åtta timmars arbetsdag som enande paroll.
Första maj 1890 samlades också Sveriges arbetare för första
gången till demonstrationer och möten, där de manifesterade viljan
att i inbördes solidaritet och med fredliga medel hävda sin
uppfattning. De flesta hantverkare och arbetare hade ännu elva
timmars arbetsdag, och i många yrken fick man träla ända upp till
sexton och aderton timmar om dygnet.
293
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
