Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Ivar Öhman: Från skarpskyttelägret till Ladugårdslandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Skarpskyttelägret till Ladugårdslandet
Nu formulerades nya paroller — på ett flygblad hette det:
Åtta timmar verka för åtta kronors päng,
åtta timmar fritt och åtta uti säng.
Den stora dagen ingick i Stockholm med strålande sol och
härligt vårväder. På samhällsbevarande håll hade man uttryckt stor
oro för vad dagen skulle bära i sitt sköte, och enligt August Palm
var livgardets hästar färdigsadlade och artillerister och gardister
klara för utryckning. De 250 ordningsmän med röda band över
bröstet, som arbetarna själva utsett, hade emellertid ingen
svårighet att i samarbete med polismästarens, »Massa Rubenson»,
mannar hålla ordning på demonstranterna. Samling skedde klockan
tolv vid det då nybyggda Cirkus på Karlavägen, en gata som
tidigare hade namnet Esplanaden och förmodligen var i Strindbergs
tankar, då han skrev dikten Esplanad-systemet med de berömda
raderna »här rifs för att få luft och ljus, är kanske inte det
tillräckligt!».
När tåget vid halvtre-tiden satte sig i rörelse mot
»Ladugårdslandstull», en idyll med vårgröna trädgårdar och gamla
officersboställen, räknade demonstrationen cirka 20 000 deltagare. C. N.
Carleson, en av Brantings medarbetare i Social-Demokraten,
berättar:
Denna första »första-maj» lyste det rött från Skanstull till Norrtull. . .
ut till gardeskasernerna, där de permissionsförbjudna mannarna — då
endast värvade! — hängde i fönstren likt drösande bin på halmkupans
fluster. Vi voro stolta över våra 40 à 50 röda dukar, som fladdrade i det
varma solskenet — månaderna förut hade man lupit omkring till
sammanträden bara för att inviga fanor — och över vårt tiotal musikkårer.
Detta års vårsol. . .! Över hela Europa gynnades manifestationen av det
härligaste väder, av en tidig vår. En ljum gräsdoft slog emot oss då vi
passerade »tullen». Och rött, rött, det hade nästan gått religion i den
färgen. Livets, gryningens, kampens, löftets färg besjöngs på vers och prosa
av en ännu tämligen oövad lyrik, och i vår hänförelses lidelse för
symboler tryckte vi Social-Demokraten med röd färg, så illande röd, att det
skymlade för ögonen, som slutligen tittade — grönt!
Med »trumvirvlarna klirrande likt vårlärkor» marscherade
ar-betarkolonnerna ut mot Fågelbacken på Gärdet, där två talarstolar
rests och 70 sångare klämde i med »Sköna maj» och Marseljäsen
under det fanorna samlades kring deras estrad. Åhörarna
uppskattades till mellan 30 och 50 tusen.
Bland talarna denna historiska första maj märktes Hj. Branting,
som rubricerat sitt föredrag »Normalarbetsdagens betydelse för ut-
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
