Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Axel Granholm: Järnvägsbyggarliv och gärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tills den mötte den söderifrån, från Jörn kommande, och
mot sommarens slut var linjestakningen klar för de första
spadtagen på banbygget inom Älvsby vidsträckta socken.
Mot höstterminen måste teknologen tillbaka till Teknis och från
det under sommarens lopp mest använda centrala
stakningskvarteret hos Ola vid Teugerträsk blev det nödtvunget uppbrott.
Avlöningen, 3: 30 per dag, hade emellertid hopat sig i några buntar
av Västerbottens banks vackra gula tior. Livet var billigt i Teuger,
där gårdens dotter Seraphia, hängiven sin uppgift, likväl rikligt
trakterat oss med filmjölk och tunnbröd, rökt kött, som jag
fruktar ej var renkött, corned beef och gröna ärter. Hemvägen till
Stockholm kunde alltså göras litet turistiskt krokig — den gick med
Gällivarebanan över lappmarksgränsen och polcirkeln, som då
voro sensationer, till Gällivare och Dundret, över myrspängerna
till Porjus och Harsprånget. Föga anade jag då, att jag en gång
skulle få en betydelsefull epok av mitt liv förlagd till denna
lappmarkstrakt.
Även året därpå hade jag förmånen att få kondition som
ingenjörselev med placering vid Älvsbyn, där den lokale arbetschefen,
majoren Bergman, residerade med sin förvaltning för den norra
byggnadslinjen av stambanan genom övre Norrland. Överledare
i Stockholm var den mycket verserade herren, översten Axel Roos,
en utan tvivel för den tidens krav dugande man, fordrande till
sin läggning och därför måhända något fruktad, men innerst inne
av alla värderad.
Till Älvsbyn kom jag den gången mitt i ett herrans spektakel.
Sörlänningarna-rallarna hade under vintern gjort erfarenheter,
som de tyckte tyda på ogästvänlighet och uppskörtning från
infödingarnas sida och då råskinnen, som ortsbefolkningen ej så
litet smädligt kallades, samlades till vårmarknad i Älvsbyn kände
rallarna behov av att taga dem i upptuktelse. Vilket ock skedde
genom en formlig stormning av marknadsplatsen, där
infödingarna, för övrigt ej helt utan framgång, togo emot anfallet. Platsen
verkade efter kalabaliken som ett världskrigets förödda slagfält;
det kom militär och polis för bevakning under den tid det tog för
känslorna att lägga sig. Allt en mycket pikant upptakt till
sommarsäsongens arbetsliv, som sjöd alltifrån Boden och nedåt
Västerbotten, varifrån de som arbetade på södra byggnadslinj en kommo
till mötes.
Spadarna och hackorna gingo, stenhuggarna taktade sitt bax,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
