Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundratalet - Axel Granholm: Järnvägsbyggarliv och gärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bergborrarna sjöngo och sprängskotten ekade över sjöar och dalar
och berg längs hela den långa arbetssträngen. Norrifrån kom
rälsläggningen i ilmarscher. Ett kort uppehåll blott vid etappen
Älvsbyn — efter vilket det gick åt osedvanligt mycket svagdricka i
rälsläggarelagets rullande marketenteri — och sammanknytningen med
skensträngen söderifrån skedde fram emot vintern vid Koler, där
ett monument nu står rest till åminnelse av den järnvägshistoriskt
märkliga händelsen. Då jag åter en gång, våren 1894, då som
nybliven civilingenjör, hade att färdas till min gamla arbetsstation i
Älvsbyn kom jag alltså för första gången landvägen.
Den sommaren blev det ej mycket sova av, men det var en
intressant och lärorik lid med redan tidigt relativt mycket
självständiga arbetsuppgifter. Och inte heller sov man, när man kunde
få och hade bort göra det. Det rådde ett glatt och otvunget
sällskapsliv däruppe. Järnvägsflickorna voro söta och danslystna i
Norrbottens ljusa sommarnätter, och det var väl ej heller så fritt
med utslagen av ungkarlsståndets frihet på Baudins toleranta
gästgiveri. Men arbetet blev gjort med ambition och energi och efter
en sista spurt kunde en vacker dag kung och regering, talmän och
statsutskott, höga herrar från järnvägsstyrelsen och trafikens
blivande linjemän komma för att högtidligen öppna banan och taga
den i drift.
Det lysande invigningståget höll vid Älvsby festligt smyckade
station på morgonen den 6 augusti. Kung Oscar började med att
slå takten till Kungssången, som Norrbottens regementes musiker
spelade alltför släpigt, och lät sig sedan föreställas några av ortens
män och andra uppvaktande. Det var första gången jag tryckte en
konungs hand. Sockenprästen höll tal, och allt var en upplevelse
under en kort stund, tills tåget gick vidare till festdagens klimax
i Boden. Där fick jag som alltför ung och obetydlig icke vara med,
jag var satt att vara värd vid dagens rallarekalas i Älvsbyn. Men
till aftonvarden kom jag, och den kvällen celebrerades
Norrbottens stora dag även av vädrets makter med mäktigt tordön och
kraftigt skyfall.
Med färdigställandet av stambanan genom övre Norrland trodde
man att järnvägsbyggandet där skulle vara definitivt slut. Så kom
det ingalunda att bli. Redan efter några år beslöts nämligen det
kanske mest egenartade järnvägsbygge, varom vår järnvägshistoria
förtäljer, fortsättningen av Gällivarebanan till Kiruna, Riksgränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
