Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. Lundqvist: Geologiska glimtar från luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Geologiska glimtar från luften
derna. Därmed har man alltså förlorat ganska mycket. Vad man
främst ser från luften är ytor, ytor av färg eller form. Färgen
spelar en oerhörd roll. Man ser nämligen från luften färgnyanserna
på ett helt annat sätt än från marken. Det gäller bara att fixera
dem. Ty i luften går allt så fort — även i en långsam maskin —
att intrycken liksom störtar sig på en och omöjliggör att man hinner
både uppfatta och magasinera dem. I den mån berg- och
jordarter särskiljas genom färger eller former (t. ex. spricklinjer,
ryggar, kullar i myrar eller sjöar) kan man med en viss säkerhet
bestämma dem från luften.
De former vi sett, har endast varit detaljer. Genom dem är det
också lättast att få en samlad bild. Vida svårare är det att få en
uppfattning om de mera vidsträckta naturformerna, som
framträder först från större höjd. Man märker emellertid snart, att
varje landskap har sina karakteristiska former. Det händer, att
man flyger över ett stort och till synes ganska odifferentierat
område, och plötsligt ändrar det karaktär, bergen börjar kanske gå
åt ett annat håll, de kanske är mera blottade än förut o. s. v., och
ser man då efter på kartan, visar det sig ofta nog, att man just
passerat en landskapsgräns. Exempel härpå sågs under passagen
över gränserna Västmanland—Dalarna och Dalarna—Härjedalen,
och liknande erfarenhet kan var och en göra som flyger
exempelvis sträckan Stockholm—Luleå. Än större blir skillnaden mellan
Sverige och Norge. På den svenska sidan är bergen mest dolda av
ett mer eller mindre frostpåverkat moräntäcke, medan de blanka
fjällskiffrarna på den norska sidan glänser lång väg i solen.
Förvisso skänker det alltid en stark känsla av glädje och
befrielse att sitta i ett flygplan högt ovanför det bråkiga klotet med
landet utbrett under sig. I all synnerhet har en geolog glädje därav. Det
är annat än att å ämbetets vägnar snubbla omkring i storblockig
morän, plumsa i myrar, tränga sig fram genom tät snårskog, löpa
hundstrand kring sjöarna och så vidare. Han tjusas intensivt av
snabbheten och lättheten att kunna få återse områden, som
tidigare kostat så mycken möda. För honom är flygplanet helt enkelt
av en utomordentligt stor praktisk betydelse och allra helst önskar
han sig en helikopter, som likt kolibrifågeln till och med kan
flyga baklänges, om så behövs. Men tyvärr ställer den sig ännu
allt för dyr.
315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
