Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Manker: Med Hova och Keinil genom Rautasdalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Manker Toto.
Nyss hade jabmeksuolo, »de dödas ö», simmat på ett blickstilla vatten, med
himmel både över och under sig — nu grumlades synen av en plötslig vind.
och plaskade sig i land. Och då han fått tändstickorna fördärvade
och inte kunde göra upp eld, svepte han i stället en kåtaduk flera
varv om sig. Det blev vad de kallar våtvärmande.
Vi hade ämnat oss över till norra sidan för att titta på Rimakalles
sten men fick vackert hålla oss utmed den strand där vi var. Och
till slut kröp vi där in för natten i en äldre fiskarkåta. Iveinil blev
här en god värd, som fick eld i arran, kaffe i pannan ocli en saftig
renbog ur ryggsäcken.
Morgonen därpå stack vi över sjön till Rimakalles sten, ett stort
flyttblock,-som det inte var något annat märkvärdigt med än att
jätten skulle ha legat på den. Men vi kom rakt under Neitapaktes
stup, och det var något värt. Mästaren hade huggit hårt med
mejseln däruppe; det var skarpa drag och djupa fåror.
’371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
