Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curt Weibull: Sverige på tiohundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige på tiohundratalet
med köpmän, som resa där förbi, eller med fångar, som de ha hos
sig eller också med odjur, som det icke är få av i deras land; detta
senare anser jag för det sannolikaste». Till landet norr om svearna
förlägger Adam också kykloperna, som ha ett öga i pannan, och
hundhuvudena, som ha huvudet på bröstet: »dem ser man ofta
som fångar i Ryssland och deras ord och tal är som en hunds
skällande»; där bodde även himantopoderna, »som hoppa
omkring på ett ben och folk, som äta människokött. Därför både
avskyr man dem, och tiger man med rätta om dem.»
Även i öster var Sveriges gräns en annan än i senare tider.
Gränsen gick i Östersjön. Gotland var en stat för sig. Finland var
icke svenskt.
Tiohundratalets Sverige var ett land längs östersjökusten, kring
Mälaren, Vättern och Vänern och de mellansvenska sjö- och
flodsystemen. I våra dagar utmärkes här det svenska
kulturlandskapet av goda kommunikationsleder och korta avstånd, städer och
industrisamhällen, kyrkor och herregårdar av sten, vidsträckta
åkermarker, oftast rödmålade bondgårdar och stugor. Intet av allt
detta fanns i tiohundratalets Sverige.
Sverige var i stor utsträckning ett ödemarksland. Berg,
skogar och kärrmarker voro svårpasserbara, ofta oövervinneliga
hinder för samfärdsel till lands. Vägarna mellan olika landsdelar och
bygder voro primitiva gång- och ridstigar, ej farbara med vagn.
De stora färdevägarna gingo i regel ej heller över land utan följde
vattnen och sökte sig både sommar och vinter fram över sjöar och
utmed floder och åar. Avstånden voro stora. Sven Estridsen har
kraftigt framhållit detta för Adam av Bremen. »Den mycket väl
underrättade danske konungen har berättat för mig», uppger
Adam, »att Norge knappast kan genomresas på en månad, men
Sverige icke lätt på två månader. Detta, sade han, har jag själv
erfarit, då jag nyligen i tolv år gjorde krigstjänst hos konung Jakob
(den svenske konung Anund Jakob) i dessa land.» För en resa
mellan Skåne och Sigtuna över Skara, Tälje (Södertälje) och Birka
— en kombinerad land- och sjöled — räknade man med en restid
av en hel månad. Den direkta sjövägen mellan Skåne och Sigtuna
var kortare, enligt Adam av Bremen endast fem dagsresor. Men
den var äventyrlig. »Man stannar i tvekan», säger Adam, »antingen
man genom att pröva vågspelet till sjöss, skall undvika faran till
lands eller föredraga den senare för den förra.»
Bebyggelsens art och utseende under denna tid kan icke exakt
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
