- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1949. Tiohundratalet /
32

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curt Weibull: Sverige på tiohundratalet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Curt Weibull

folken för Christus.» De svenska konungarna Olov Skötkonung,
Anund Jakob, Emund och Stenkil övergingo till den nya
religionen. Runstenar med kristna inskrifter och emblem vittna om att
även enskilda stormän vunnits för denna.

Under 1060-talet kände sig den nya religionens målsmän starka
nog att förbereda ett angrepp mot den gamla religionens
medelpunkt, templet i Uppsala. Ärkebiskopen av Hamburg-Bremen
invigde en biskop, Adalward den yngre, för svearnas land. Han
förmådde konung Stenkil att ge honom säte i Sigtuna, i omedelbar
närhet av Uppsala. Adalward välvde stora planer. Han
överenskom med biskop Egino i Skåne, att de tillsammans skulle draga
till Uppsala och försöka förstöra templet där, »den barbariska
vidskepelsens huvudborg». När denna var nedbruten eller än
hellre nedbränd, menade de, skulle detta följas av hela folkets
omvändelse.

Adam av Bremen har, som tidigare omnämnts, skildrat
svenskarna såsom ett folk, vilket var utomordentligt gästfritt mot
främlingar. Han tillägger: »Också sanningens förkunnare omfatta de
med stor kärlek, om de äro kyska, kloka och dugliga män, ja, de
neka icke ens biskoparna att deltaga i den allmänna
folkförsamlingen, som hos dem kallas warh. Där höra de ofta icke ovilligt talas
om Christus och den kristna religionen.» Men svenskarnas
gästfrihet och tillmötesgående mot främlingar hade gränser. Adam av
Bremen berättar om en av dessa främlingar, att han förgrep sig
på en av folkets heliga bilder. Han lyste fördömelse över en bild
av Tor, grep en yxa och slog bilden i stycken. Övergreppet kostade
honom livet; hans kropp sönderstyckades och kastades under
mycken förhånelse i ett kärr. Även andra missionärer ha mött samma
öde i Sverige. Adam av Bremen omtalar en viss Erik, en pilgrim,
som ljöt döden, då han predikade kristendom långt borta i
svearnas land. I sent nedskrivna legender har den romerska kyrkan
hyllat minnet även av andra sina martyrer.

Den gamla religionens män synas i stort sett länge ha tolererat
den nya religionens förkunnelse. Men Adalward den yngres och
Eginos planer att nedbryta Uppsalatemplet väckte oro och
opposition. Denna var så stark, att konung Stenkil förmådde de båda
biskoparna att uppge sina planer. Ett genomförande av dessa skulle,
menade han, få till följd deras död, hans eget fördrivande och lätt
nog ett allmänt återfall i den gamla religionen. Något senare, efter
konung Stenkils död år 1066, gingo den gamla religionens an-

32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1949/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free