Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curt Weibull: Sverige på tiohundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Curt Weibull
hängare till angrepp mot den nya förkunnelsens män. Angreppet
genomfördes med kraft. Biskopen i Sigtuna fördrevs och
kristendomen i Sverige bragtes i fullständig upplösning.
När Adam av Bremen på 1070-talet skrev sitt verk om de
ham-burg-bremiska ärkebiskoparnas historia, tedde sig situationen på
det svenska missionsfältet dyster. I svearnas land härskade enligt
Adams uppfattning den rena hedendomen. Av svenskarnas övriga
folk voro, efter vad han erfarit, endast götarna, värmlänningarna,
finnarna, en del av skridfinnarna och dessa folks närmaste
grannar omvända till kristendomen. Men även bland dem var
kristendomen i upplösning. Biskopsdömena voro utan ledning då de
biskopar, som ärkebiskopen av Hamburg-Bremen insatt, av fruktan
för förföljelse blevo sittande hemma i Tyskland. Skånes biskop
Egino fick ensam taga vård om kyrkorna hos götarna. Han skall
under denna tid lia huggit sönder en vittberömd bild av guden
Frej. Den gamla religionen levde ännu kvar även i götarnas land.
Kristendom och kyrka hade under 1060-talet lidit stora
motgångar i Sverige. Orsakerna härtill kunna ej helt klarläggas. En av
dem ligger enligt Adams uppfattning i den upplösning, som inträtt i
Sverige med konungaättens utdöende. Men Adam antyder även
en annan orsak. De kristna missionärerna i Sverige ha icke alltid
varit Guds bästa barn. »Kanske hade svenskarna», säger han,
»genom ordets förkunnelse lätt kunnat övertalas till vår tro, om icke
dåliga lärare, som söka sitt eget och icke vad som tillhör Jesus
Chris-tus, väckt förargelse och missnöje hos dem, som kunde frälsas.»
Om striden mellan kristendomen och den gamla religionen i
Sverige under tiohundratalets senare del står föga kunskap att vinna.
Omkring 1080 ha nya missionärer verkat i Sverige. De ha kommit
från Frankrike. Två västgötarnas konungar (reges wisigothorum)
ha kort därefter sänt en sin biskop till påven Gregorius VII. Denne
har talat med påven om västgötarnas nyligen skedda omvändelse
till kristendomen. Sena källor berätta om nya strider mellan
kristendomen och den gamla religionen under denna tid. Svearna
skola ha fördrivit sin kristne konung Inge och tagit den hedniske
Blot-Sven till konung. Men tre år senare skall Inge ha återvänt,
bränt Blot-Sven inne, åter blivit svearnas konung och hjälpt
kristendomen till rätta.
Kristendomen hade förkunnats under hela tiohundratalet i
Sverige, men ännu vid sekelskiftet har den ej vunnit säker mark under
fötterna. En från Canterbury bördig präst, som levde i Danmark,
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
