Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jan Fridegård: Frös åker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jan Fridegård
skulle kokas, och allt husfolket skulle äta av det, dricka öl till och
vara glada. Många skulle till sist ligga berusade av det starka ölet
eller krypa hem på alla fyra utmed diket. Så ville Frö ha det.
Den yngre brodern såg alltsammans inför sig. Han hade varit
med om det många gånger. Tvekande reste han sig och gick sakta
mot elden och biotet, driven av otaliga generationers blod. Han
kände lukten av kött och såg framför sig en fradgande ölstånka.
Det var annat än att stå till livet i ån och få en handfull vatten i
håret.
Han såg sig om på runstenen och tänkte med tillfredsställelse på
att han bett runmästaren göra det kristna korset så likt en
torshammare, att var och en kunde tro vad som helst. Säkert var också
fadern nöjd med detta, eftersom de inte haft något tecken från
honom.
Flera gånger stannade han och tvekade. De kristna började få
stor makt i landet, och om han återgick till sina fäders gudar så
skulle de bli hans fiender. Och han var skyldig de kristna
tacksamhet. Utan dem hade han inte med modern fått sitta kvar på
huvudgården.
Nu stod han några steg bakom hovet och hörde brodern utdela
sina befallningar med barsk men ändå upprymd röst. Det låg
något av feststämning kring hovet i sommarkvällen. Säkert trodde
brodern, att Frö skulle glädjas åt detta stora offer och laga att allt
blev som förr på gården.
Plötsligt kom en kvinna runt hovets gavel och fick se den långa,
dunkla gestalten där bakom. Hon gav upp ett rop och sprang
tillbaka till framsidan. Han hörde, hur hon berättade med skälvande
röst, men han stod kvar, fast han kunnat smyga sig in i skogen.
Hans äldre broder, följd av ett par andra män med yxor i
händerna, kom runt gaveln, sedan de hört vad kvinnan berättat.
Bröderna kände strax igen varandra, och deras blickar möttes genom
dunklet. Den äldres forskande och bister, den yngres oviss och
tvekande.
— Kommer du, frågade den äldre efter en stunds tystnad, och
den yngre följde tyst med honom in i eldskenet. Medan alla såg på
fyllde den äldre en ölstånka, räckte den till sin broder och tog själv
en annan. Bröderna drack och såg på varandra över det
skummande ölet. Båda tömde ölstånkorna i botten, och ett gillande sorl
hördes runt omkring. Det avbröts av ett rop, och en arm pekade ut
mot Frös åker. Där stod en gestalt mitt i säden, belyst av elden.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
