Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven B. F. Jansson: De foro dristigt... Runstenarna berättar om vikingarnas färder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De foro dristigt . . .
Att vi, fastän hällen för århundraden sedan gått förlorad, har
kännedom om dess utseende, är huvudsakligen den flitige
»hävde-sökiaren» Mårten Aschaneus’ förtjänst. Han ritade nämligen vid
1600-talets början av ristningen, vars läge han beskriver på
följande sätt: »Dässe Pelegrims . . . Runor, finnes wti ett bärg, widh
lilla hinderstäk, Nordan för almanna bron: Wästan frå
Almara-stäk.» Några årtionden senare kompletterar Johan Peringskiöld
uppgifterna om hällens läge: »Till Lilla Stäketgår landzwägen
uth-före en brandter backe, nu kallad Dalekarlsbacken, wid hwilken
en märkwärdig Runeritning uthi en Skiöldz form af 2. alnars högd
och 1 y2 alns bredd är uthuggen uthi hellebärget Nordan för
Allmanna broon, och wästan från Almarastäk beläget, wändandes
Skrifften emot Söderen, men af wägrödiare wid wägens uphögning
nu aldeles med iord och rijss betäckt, så att man den nu mehra
inthet see kan, warandes fördenskull lyckeligit att wij hafva i
behåll den afrifning, som framledne Antiquarien Hr Mårten
Aschaneus på Bårgby för en 50 åhr sedan uthaf sielfva bärget med sin
penna aftagit hafver . . .» Inskriften lyder: Ingerun(?), Hårds
dotter, lät rista runorna efter sig själv. Hon vill fara österut och ut
till Jerusalem. Fot ristade runorna.
Ingerun, Hårds dotter, har låtit rista hällen vid den viktiga vägen,
då hon hade fattat sitt beslut att draga ut på vallfärd. Uttryckssättet
ger vid handen, att färdvägen till Jerusalem gick den vanda
österleden. Östen, som »drog till Jerusalem och dog borta i Grekland»,
enligt den runsten, som jag nyss nämnde, har följt samma led.
De två nu senast citerade inskrifterna bär sålunda vittnesbörd
om att också från vårt land människor redan vid tiohundratalets
mitt har deltagit i pilgrimsfärderna till det Heliga landet.
De båda gotländska köpmännen, som jag började med, hade också
besökt Island, och det är den enda gången — ännu så länge
åtminstone — som namnet på detta land har påträffats i vårt stora
runinskriftsmaterial.
Man fylls verkligen av respekt för Ormikas och Ulfairs färder.
De nordbor, som i våra dagar har besökt både Island och Jerusa-
Karlan visar beslående och dokumenterade runinskrifter inom Sveriges nuvarande
gränser, varvid varje inskri/t motsvaras av en prick.
Av runinskrifterna återfinns mer än 2 000 på bevarade runstenar — över halva
antalet av dessa finns i Uppland. De flesta ristades på tiohundratalet, och om vi bortser
från den väldiga uppländska övervikten ger deras fördelning en rält god bild av var
år-hundradels huvudbygder var belägna.
105
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
