Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven B. F. Jansson: De foro dristigt... Runstenarna berättar om vikingarnas färder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De foro dristigt . . .
har påträffats i själva London och världsstadens namn möter
oss på Vallebergastenen i Skåne, rest av Sven och Torgöt efter
Manne och Svenne, som »ligga i London». Inskriftens slutord, med
den i tiohundratalets inskrifter ofta återkommande
formuleringen »Gud hjälpe deras själ väl», lyder på runsvenska:
ku|) : hialbi : siaul : J>eRa : uel : ian : peR : likia : luntunum.
Också den småländska inskrift förtjänar här att nämnas, som
omtalar, att »Gunnkell satte denna sten efter Gunnar, sin fader,
Rödes son. Helge lade honom, sin broder, i stenkista i England i
Bath.»
Till denna grupp av ristningar hör också Grindastenen i
Södermanland, som söner reste efter Gudvir, som »var i västerled i
England och fick andel i gälden». Inskriften slutar med den poetiskt
formade raden: Borgar i Saxland stormade han manligen.
Saxland betecknar bygderna kring nedre Elbe, ett landområde
som hemsökts av vikingar vid 900-talets slut. Samma trakter
omtalas på den vackra runstenen på Kjula åsiKjula socken,
Södermanland. Den strof, som där ristats, innehåller nämligen sannolikt
folknamnet barder, och det folket var bosatt i Saxland:
Vida i väster —
väg han farit.
Borgar han brutit,
barder han kuvat . . .
Syditalien slutligen, det grekiska Longibardia, möter oss i ett
par uppsvenska inskrifter. Om Gudlögs son Holme, som har bott
vid Fittja i Täby socken, vet vi, att han • to • a • lank • bar[ja • lanti,
»han dog i Langbardaland». Holme har sannolikt varit väring och
kommit till Syditalien över Miklagård. Att Italien nåddes i österled
framgår även av den sörmländska Djuleforsstenens inskrift (St.
Malms socken), där minnet av Olov, Ingas arvinge, har bevarats:
Han österut
med stäven plöjde
och i Langobarders
land han avled.
Därmed är cirkeln sluten. De svenska runstenarnas uppgifter om
vikingarnas färder slår sin krets runt Europa.
Ett levande vittnesbörd om vikingatidens brusande liv och svåra
127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
