Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
garnas mark, hårdvallsängen, ligger blek, tvagen av vintern, och
vårfloden över de släta fälten ger en förnyelse av det urgamla, av
vattnets herravälde. Nu, i flyktig april, lever Fyris upp i breda
blanka vattenstråk, en avglans av forntidens flödvatten, som gav
must och näring åt fodermarken.
En annan sådan glimt av Fornsverige, kanske ännu vackrare,
ger Björkö i Mälaren. Här gömmes i »svarta jorden» resterna av
Birka, vikingatidens köpstad. Man förstår att handelsortens läge
var det yppersta i en sådan sjöfarartid. Härifrån seglade köpmän
och vikingar obehindrat söderut genom Södertälje trånga sund,
österut genom Stockholms strömmar, norrut genom långa fjärdar
in i Upplands äldsta bygder.
Från högsta krönet, en isslipad urbergshäll, har man en stor
Mä-larutsikt över vatten och land — i sanning en svensk tavla.
Närmast, inom bygdeborgens ringmur, blommar ängen. Längre bort,
under björkarnas lövslöjor, rundar sig marken mjukt i hög intill
hög; det är Birkas ättehage, Hemlanden. Hur gammalt det namnet
är, av vem det gavs åt denna minnets björksusande ort, det vet
väl ingen. Det är natur, och det är minnesplats över människors
liv och människors arbete.
Gamla Uppsala och Björkö hör till de första rangens
fornmin-nesplatser, som vårdas direkt av Riksantikvarieämbetet. Här
till-lämpas numera en omsorgsfull markvård, som låter den
fornsvenska odlingsbilden av äng och hage träda fram på nytt kring
de fasta minnesmärkena. Det bör räknas vår högsta fornvårdande
myndighet till stor förtjänst, att dessa orter så vackert visar
samspelet av mark och minnen. Så är det inte överallt. Markens
fornminnen har visserligen lagens skydd mot våldsam förstörelse, men
vad som fattas i nio fall av tio är den riktiga vården. Det gamla
bondebruket innebar precis den rätta skötseln av minnesmarken;
forntidens gravmonument är helt enkelt skapade i stil och stycke
med betesmarken och ängen. Därav förstås utan vidare att en
omläggning av hävden måste få en ödesdiger verkan; det är icke för
mycket sagt, att ett kritiskt läge har inträtt för en stor och i
landskapsbilden betydelsefull kategori av svenska fornminnen, de
otaliga ättebackarna från järnåldern med sina gravhögar, byggda
av ängens och hagmarkens grästorv. Hundratals sådana
gravplatser ligger nu övervuxna av skog; trädens rötter griper djupt i
högarna, spränger sönder dem och fullbordar sakta men säkert den
förstöring, som lagens bokstav var satt att hindra.
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
