Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
i den mån sidvallsängar saknades fick hårdvallsängen den rika ut
-bildning, som tillförde landskapet dess vackraste drag. Lagadalen
med strandbygderna kring Vidöstern ger än i dag en tydlig bild av
denna gammalsvenska markdisposition och illustrerar samtidigt
alla stadierna i den överglidning till ett nytt kulturlandskap, som i
Mälardalens storbygder är praktiskt taget fullbordad.
Mitt ute i Vidöstern ligger Färjansö. En färd ditut över den
vackra sjön trollar fram bilder ur markens och bygdens historia;
det avskilda läget ute i sjön förklarar väl till någon del det faktum,
att ett litet stycke av den gammalsvenska bygden lever kvar härute
i Vidöstern. Hela den sydliga delen av ön består av de vackraste
hagmarker, väl hävdade som i forna tiders Småland. Man stiger
ur båten vid en strand, där smaragdgröna gräsplaner med betande
djur sträcker sig ut till vattnet mellan enbuskar och väldiga
häng-björkar. Markytan är behagligt utjämnad av djurens tramp och
gräsvallen tätklippt av långvarig betning. Det är en landskapstavla
av Edward Bergh, upplevd i daggig, sommardoftande verklighet —
dei arkadiska landskapet i dess lätta, skira, fornsvenska gestaltning.
Välskötta beteshagar av en sådan utsträckning som här på
Färjansö är redan en sällsynthet. De väldiga hagmarksarealerna — det
gäller tiotals kvadratmil i Syd- och Mellansverige — är redan till allra
största delen utlagda till skog, där granen nu hälsas välkommen
och raskt vandrar in. Därmed fullbordas inför våra ögon en av de
största förändringar, som i historisk tid har träffat det svenska
kulturlandskapet, en omvandling av ännu större mått än
ljunghedarnas försvinnande. Skogen intar i dag en större del av landets yta än
någonsin under senare århundraden. För att inse detta behöver
man bara betänka ytterligare en sak — de väldiga dikningsarbeten,
som år efter år förvandlar tusentals hektar av kärr och mossar till
skogbärande mark.
Norr ut på Färjansö möter en annan fornnordisk kulturbild.
Här utbreder sig stora mader och våtängar, där Tånnöböndernas
ängslador ligger strödda över vidden. Sådana höstängar med gråa
lador — i Norrland ännu en vanlig syn — tillhör i Sydsverige snart
historien. Detta är en vördnadsvärd rest av uråldrig
lanthushållning. Färjansö med hagmarker och höstängar är utan all fråga ett
dyrbart och sällsynt kulturminne. Men det erkännes ej som sådant,
saknar skydd och skafl snart gå förlorat. En framtid skall anklaga
oss för vårt slentrianmässiga tänkande, som ej fattade situationen,
medan tid var.
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
