Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Fries: Vår gamla bondebygd. Ett försvinnande herdelandskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
Några mil längre upp efter Lagadalen finns ett annat
kulturminne av samma art som Färjansö och det förutnämnda Kälshult.
Det är Högabråtens by söder om Skillingaryd.
Ovanför Värnamo förvandlar sig Lagadalen till väldiga
sand-moar, en ytterst enformig, flack terräng, som i gamla tider utgjorde
ett gott vägland för trafiken längs den övre delen av Lagastigen
ända till Jönköpings grannskap. Bygden ligger på
höjdsträckningarna vid sidan av den ofruktbara dalslätten. Högabråten liksom
grannbyn Grytås är alltså ett stycke utpräglad höjdbebyggelse.
Det var nästan en tillfällighet att jag fick se Högabråten. På
kartan hade jag observerat det ovanliga läget, som måste erbjuda en
stor utblick, och så beslöt jag ägna några timmar åt en vandring
ditupp. Från Skillingaryd går landsvägen genom gamla igenvuxna
hagmarker uppåt mot ett ganska vidsträckt åkerområde, som på
generalstabskartan (uppmätt åren 1869 och 1870) är markerat som
gles lövskog. Detta var alltså det vanliga: barrskog på hagmarkens
plats och åker på ängens. Bortom åkrarna fann jag avtagsvägen till
Högabråten.
Den syn som mötte mig, när jag strövade upp genom inägorna
till Högabråten och Grytås, var en stor överraskning — en
uppenbarelse av ängen, den blommornas rikedom, som tillhörde det
forna bonde-Småland, Linnés landskap. Här lyste de gamla
bygdefärgerna: blåklockor, käringtand, bulleblomster, kämpar, gula
fibblor, midsommarblomster och, först och sist, de praktfulla
höggula slåttergubbarna. Vägen krökte kilometerlångt genom ett
sammanhängande ängslandskap med glesställda björkar och ekar. I
detta kvarglömda paradis förstod man vad ängen en gång har betytt
i landskapsbilden. Man insåg på samma gång vad hemmets mark
och hela vårt land förlorade i skönhet, då ängskulturen under
1800-talets lopp efter hand förbyttes i vallodling.
Också här vid Högabråten skall fägringen snart vara utslocknad.
Ännu för fem, sex år sedan slog man hela ängsarealen. Nu brukas
allt större delar som bete. Om ytterligare fem, sex år skall det hela
vara förvandlat till kulturbeten och åker. De äldre i gårdarna skall
sakna sin ungdoms blomrika ängar. Det unga släktet, som aldrig
har sett dem, skall ingenting sakna och ingenting förstå av gamla
tiders landskap.
Högabråtens inägor bildar själva krönet, och utsikten är
storartad. Utanför en midsommarkrans av åker, äng och saftig
lövgrönska ligger Smålands ofantliga skogsplatå, till synes jämn som ett
160
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
