Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holger Arbman: Utsikt från Dalby. Resa genom skånskt tiohundratal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holger Arbman
stora tornet skulle vilja hålla kvar den rest av det stympade
långhuset, som ännu bevarats, och till det sluter sig sidoskeppet under
eget tak och vapenhuset. Men ovanför kyrkan höjer sig en
skogsrand, och en stor väderkvarn bortom byn markerar att åsen stiger
vidare och att kyrkan ligger nere på sluttningen.
Kommer man till Dalby österifrån, går vägen genom marker,
som i långa tider varit fälad. Där står enbuskarna låga som små
bollar, spridda över de hårt betade sluttningarna, och ljungheden
håller sig ännu kvar mellan glittrande gölar. Det är magra
marker, som inte lämpar sig för plogbruk. Uppe på krönet öster om
Dalby — från ett stenbrott, som bildar ett fult ärr i landskapet —
ser man mot öster ut över fäladsmarkerna ned mot dalbottnens
jordbruksområden och över den fågelrika Krankesjön bort mot
mörkare skogsbälten. Västerut öppnar sig slätten mot havet.
Utsikten är inte särskilt storslagen, men man får något av det
väsentligaste i landskapet: den vida horisonten och
kulturlandskapet så som det formats av människor genom årtusenden, slättens
bördiga jordar lagda under plogen, fäladsmarkerna, som genom
betning under långa tidrymder fått sin urtidsmässiga prägel, och
i centrum Dalby, en av kyrkans första fasta poster i Skåne. Även
om landskapet på 1060-talet, då biskop Egino började bygga
kyrkan, såg annorlunda ut än nu, vittnar byarna på sluttningarna
och ute på slätten genom sina namn om att de redan länge hade
funnits på den tiden.
Kyrkan byggdes av utlänningar. Från Tyskland, kanske från
Hildesheim, inkallades byggmästare och stenhuggare. Så som de
var vana att se kyrkorna i sin hemtrakt, så uppförde de också den
nya kyrkan här borta i främmande land. Gnejs fanns över allt
i närheten. I Hardeberga, Odarslöv och Höör hämtade de
sandsten och från Benestad nära Ystad tuff. Som ett underverk tedde
det sig för befolkningen när blocken, som forslats till Dalby från
vitt skilda delar av landskapet, höggs till små stenar och fogades
till varandra med murbruk. Tjocka murar, byggda för evigheten,
reste sig högt mot himlen. Uppe över sidoskeppens fönsterrader
låg det platta trätaket, oändligt högt uppe. Som ljus och rymd
stod det nva kyrkorummet för skåningarna. Om de sett några
kyrkor tidigare, var det endast små träkyrkor, mörka, fulla av
mystik i vaxljusens fladdrande sken.
Till våra dagar har av Eginos kyrka endast en del av
mittskeppet samt södra sidoskeppet bevarats. Det är en enkel och
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
