Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryggve Lundén: Sankt Eskil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tryggve Lundén:
SANKT ESKIL
Någon gång omkring 1300 bådo de kyrkliga myndigheterna i Strängnäs
biskop Brynolf Algotsson av Skara, redan berömd som kyrklig skald, att
skriva ett officium till ära för Strängnäs’ stifts skyddspatron, den helige
biskopen och martyren Sankt Eskil. Brynolf åtog sig uppdraget,
utformade legenden och skrev de liturgiska sångerna för Eskilsmässodagen.
Så tillkom Eskilsofficiet, som ända till medeltidens slut utfördes på detta
helgons festdagar i juni och oktober.
Vem var S:t Eskil, och hur uppkom den åt honom ägnade
helgonkulten?
Rekarne, den nordvästra delen av Södermanland, bygden kring
nutidens Eskilstuna, hör till de tidigast kristnade trakterna av vårt land.
Enligt de arkeologiska undersökningarna och fynden av kristna
gravmonument torde denna landsända ha varit kristnad och kyrkligt organiserad
redan vid tiohundratalets mitt. Hit kom biskop Eskil från England och
förkunnade evangeliet. Efter ett nitiskt missionsverk föll han offer för den
hedniska reaktionen under Blotsvens regeringstid. Kommande släkten
tilldelade honom helgonnamnet och åkallade honom som Södermanlands
skyddshelgon.
Eskils namn påträffas första gången i början av Knut den heliges
biografi, författad i början av 1100-talet av Ailnoth, en engelskfödd munk i
S: t Knuts benediktinerkloster i Odense. Stället lyder i översättning: »Svear
och götar synas visserligen, så länge allting går dem efter behag och faller
lyckligt ut, till namnet hålla den kristna tron i ära, men om motgångens
stormar drabba dem — antingen nu jorden icke ger sin gröda eller
himlen sin väta, oväder ideligen rasar eller fiender angripa eller elden härjar
— ja, då förfölja de den gudsdyrkan, som de tycktes ära till namnet
och det icke allenast med ord utan också i handling, i det de hemsöka de
kristtrogna och söka jaga dem ut ur landet. Det var därför som biskop
Eskil, salig i åminnelse, kom från det härliga England och förkunnade
trons evangelium för dessa vilda och råa folk, för sanningens
vittnesbörd och på grund av barbarernas grymhet och vansinne måste lämna
denna världen och under änglarnas jubelsång vandra hädan till det höga
för att leva i evighet.»
Utförligare upplysningar om Södermanlands apostel få vi i den
Eskilslegend, som biskop Brynolf författade vid 1200-talets slut eller senast vid
1300-talets början. Liksom den andra av Brynolf utredigerade legenden,
den om S:ta Helena av Skövde, är den konstfullt utformad med en mängd
bibelcitat och utläggningar av sådana. Den torde bygga på en äldre, kor-
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
