Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lennart Nyblom: Att vara badgäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart Nyblom
— Bra mat på det här stället, säger du erkännsamt och viker
ihop servetten. Pensionatet har med fin takt skänkt dig ett
pappkuvert att förvara den i. Du skriver ditt namn på kuvertet så
vackert du kan.
Sedan går ni ut. Det är något märkvärdigt med luften, den är
sval som siden men varm på samma gång, precis som i den där
semesterdrömmen. Men det är något mer — den luktar tång, tjära,
segel och gammalt virke, och motortrålarna i hamnen har givit
atmosfären den rätta nyansen av råolja. Det luktar helt enkelt
semester.
Ni går ned till fiskehamnen och gläds över att så många båtar är
vita. Före kriget hade man mest bruna kuttrar. Det var inte alls
så vackert. Vid kajens östra ände är det grunt. Barnen förvånar sig
över hur klart vattnet är (nästan som kaffet) och sedan upptäcker
de sitt livs första manet som långsamt pumpar sig fram med en
slöja av rödvita bränntrådar efter sig. De frågar dig om maneten
är en växt eller ett djur, och efter någon tvekan svarar du rätt. Du
påpekar också att maneter bränns, ty fast du bara är badgäst är
du inte så dum som ortsbefolkningen tror. (Under de långa
vinterkvällarna sitter de i sina stugor och knyter garn och berättar om
och om igen om den där badgästen från Stockholm, som tog ett
helt fång maneter, frotterade sig raskt över hela kroppen med dem
och utropade: — Ah, dessa härliga saltvattensdjur.)
Ni tar vägen längs strandpromenaden, förbi varmbadhuset och
där finns det badgäster av den gamla fina O Il-skolan. Herrar i grå
kostym och rundskuren stärkkrage. De har skär nyponros i
knapphålet, och på deras silvriga hjässor slokar den vita hatten
(badgästhatten) mjukt som ett kålblad. Något yngre män har vita
kepsar. De äldsta farbröderna är så gamla och spröda att de endast
kan promenera med svårighet, men då de möter varandra på
promenaden hälsar de sirligt och säger: — Vet du bror den här
vistelsen här har gjort mig så gott, så gott. Jag känner mig som unga
pojken!
Deras åldriga makor har vita kappor, hattar med blommor i och
parasoll.
Man tycker litet synd om gamlingarna, där de vandrar till sitt
tång- eller gyttjebad, bland shortsklädd, hejig ungdom som kommit
på vimpelprydda motorcyklar eller renhornsbehängda
tandem-hojar. Man hoppas att de inte skall bli trampade till benmjöl av
alla de spänstknippen som trängs på promenaden med ett och
198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
