- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1949. Tiohundratalet /
212

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Jansson: I Tolvmilaskogen. Turisttitt på värmländska finnbygder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sven Jansson

Och så följer kommunalordförande Henning Gunby med som
ciceron på vår första expedition från Torsby. Målet är Kvarntorp i
Lekvattnet. Tre och en halv mil är det dit. Till Lekvattnets kyrka
går buss, men inte den sista backiga milen. Med bil kom vi hela
vägen.

Från Röjdåbron strax utanför Torsby bär det upp för den första
ordentliga backen, genom Labråtarna — redan en påminnelse om
gammal bebyggelse; bråte betyder här svedjefall, och la är
dialektordet för lada. Mellan sjön Kraven till vänster och Östra och
Västra Torsbysjön till höger klättrar vi vidare med skogklädda
berg på båda sidor. Här och var uppe på sydsluttningarna lyser
ljusa lövskogsfläckar i barrskogens mörka botten. Det är märken
efter gamla finska odlingar och betesmarker. Vi åker genom god
skogsmark. På ett ställe pekar Henning Gunby ut en brandplats
från 1905; rak och hög och präktig skog fyller redan området.

Vid Östanå, ungefär en och en halv mil väster om Torsby, åker
vi in i Lekvattnets socken och den verkliga finnbygden. Närmare
än någon mil från de stora dalstråken, Fryksdalen och
Klarälvsdalen, släppte inte svenskbönderna de invandrande finnarna. I
älvdalarna hade bönderna sedan gammalt sina gårdar, och på
höjderna omkring hade de sina sätrar. Finnarna fick söka sig
högre upp och längre in i storskogen.

Välkomnade, ja direkt inbjudna att kolonisera obygderna var
finnarna av Karl IX och Gustaf II Adolf, de uppmuntrades med
utsäde och 6—7 års skattefrihet, och rågen de skördade på
sved-jorna var ett begärligt tillskott i statens visthusbod. Till Värmland
böljade de i större antal leta sig fram på 1620-talet, säger de
senaste forskningsresultaten. Men för svenskbönderna var de inga
kärkomna gäster. Man klagade över intrång på markerna,
skadegörelse på skogen och hård beskattning av viltbeståndet.
Avundsjuka och oginhet spelade väl in ibland. Att motsättningar mellan
bönder och finnar uppstod redan på ett tidigt stadium är emellertid
uppenbart. Och en av följderna blev att finnarna gömde sig långt
bort i skogen.

I Lekvattnet var de ganska långt borta och väl skyddade bakom
den svarta bergvallen längs hela västsidan av Rottnaälvens
långsmala sjösystem nere i den trånga dalgången.

Vid bron intill kyrkan börjar himmelsbackarna. Uppåt bär det
i brant stigning: drygt 200 meter på tre kilometer. Cyklister på
orten brukar hänga en gran bakefter som broms i utförslöporna, be-

212

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:11:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1949/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free