Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Jansson: I Tolvmilaskogen. Turisttitt på värmländska finnbygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Tolvmilaskogen
över stenar och gropar. Det verkar lite vilt och vådligt. Men fram
kommer den, och vi blir rikligt belönade för vår — eller kanske
snarare bilens ihärdighet.
Med strålande utsikt över Kroksjön i söder, i väster över åsarna
åt norsksidan ligger Kvarntorps prydliga och väldimensionerade
parstuga på sluttningen ner mot sjön.
Stugans mått är väl tilltagna. Vi har kommit till en förmögen
bondgård. Förstugan mitt i huset har tre dörrar. Den som är rakt
fram leder in i en kammare, till vänster kommer man in i
rökstugan, till höger i ytterstugan. Om hela huset byggts på en gång vet
jag inte. Men vanligtvis är rökstugan äldst och ytterstugan av
senare datum. Rökstugans svale på gaveln har då vid utvidgningen
blivit ett mellanrum, i detta fall delat i förstu och kammare.
Rökstugan är här ett stort rum med den väldiga, ett par meter
djupa och skorstenslösa ugnen placerad i hörnet närmast
kammaren. Den är väl bevarad, bortsett från att en modern köksspis
beretts plats i ugnsbänken, och den bär årtalet 1774, jämnt 50 år
efter Karlstads domkyrkas grundläggning. Sjuorna är nära släkt
med kollegan på kyrktornet, för de liknar mera ettor än något
annat. Men så ska en värmländsk sjua se ut, avgör mor i gården,
som med förakt tillbakavisar varje anmärkning.
Över ugnsöppningen, där man eldade med långved, mynnar
rökgången, ur vilken röken bolmade fram och fyllde hela stugan.
Ut i fria luften kom den endast genom ett hål i taket. Man eldade
varje morgon, och lät det sedan ryka på medan man skötte sina
sysslor utomhus. Efter några timmar hade röken försvunnit såpass
att man kunde vistas inne igen. Ebenholtssvart är taket alltjämt av
sot och rök, och samma gedigna svärta bär väggarna ner till
manshöjd. Därifrån till golv är det blankskurat och mustigt stockbrunt.
Röken måtte inte ha generat så värst, eftersom rökstugorna
eldades för fullt ännu framåt slutet av 1800-talet. Man blev kanske lite
surögd, men man njöt av den goda värmen. Varmast var det på
själva ugnen, varför den med förkärlek utnyttjades som sovplats.
Den som inte fick rum där uppe hade alltid ugnsbänken att knyta
sig på. Men ugnen var inte bara värmecentral. Där bakades också
bröd och lagades mat. Sedan elden brunnit ned rakades glöden ut i
gruvan, en med flata hällar klädd fördjupning i ugnsbänken. På
de heta stenarna i ugnen bakade man sitt bröd och torkade sitt
korn. På glöden i gruvan stektes fläsk och kokades kaffe.
Ytterstugan eller svenskstugan, som den också brukar kallas,
215
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
