Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Jansson: I Tolvmilaskogen. Turisttitt på värmländska finnbygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Tolvmilaskogen
gifter av alla de slag, som han plockat fram vid samtal med sina
vänner från Rangen i norr till Mackartjärn i söder, från Galåsen i
öster till Medskogen i väster, för att hålla sig bara inom Södra
Finnskoga.
Som tilläggsexamen har Sigurd läst in finska, sina fäders gamla
språk. »Men jag har ju mest lärt ur bok», svarar han när någon
annan finnättling i bygden, kanske lite avundsjukt beundrande,
säger något om hans språkkunnighet. Lika fullt är finskan det
språk som Sigurd haft största glädjen av, erkänner han villigt.
Det har givit honom möjlighet att tränga djupare i finnstudierna.
Han har kunnat få fastare kontakt med det lilla fåtal som ännu
behärskar eller inte helt tappat bort sitt fädernespråk, en liten grupp
som också kan väntas ha hållit minnet av gamla tiders seder och
bruk och förhållanden särskilt levande. Ocli han har tack vare sin
finska ett givande material i den här uppe blomstrande namnfloran.
Sigurd Bograngs mor är från norska finnbygden. Hans far,
Olof Henriksson, som är en spänstig 86-åring, härstammar tydligen
också från finnar. Han är född på Hejkela i Medskogen, som var
hans fars hem då. Hans farfar var däremot hemma i
Bograngs-berget. Och på 1870-talet köptes den gamla gården tillbaka.
Bograngsberget är som finngård av en senare sort än de första
invandrarnas, som uppläts på kronoskogarna. Bograngsbergets
mark övertogs 1763 från en svenskbonde. Förbindelserna mellan
bönder och finnar hade vid det laget börjat mjukna.
Gårdens läge högt över sjön och strax under bergskammen är
typiskt, det gör 5—10 graders temperaturskillnad mellan gården
och sjön. Om potatisblasten fryser nere hos Julius på höstkanten,
så klarar den sig fint uppe hos Ola.
Sigurd tog oss med till Medskogen vid norska gränsen. (Dit kan
man komma med buss ända från Torsby.) Där finns åtta gårdar
nu. Ursprungligen var det en, % hemman på 9 000 tunnland.
Huvudgården ligger nu på det äldsta svedjefallet och bär, som sig bör,
namnet Bråten. Nuvarande ägaren, Charles Danielsson, är av
renaste savolakstyp. Och han håller styvt på sin härstamning. Ännu
för inte länge sen låtsades man helst inte om sitt finska påbrå. På
sistone har hembygdskänslan och intresset för det gamla slagit
igenom så starkt i alla kretsar att även de sista sviterna av forna
motsättningar mellan de båda befolkningsgrupperna utplånats. Det
är inte fritt att numera ett romantiskt skimmer spritts över arvet
221
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
