Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Jansson: I Tolvmilaskogen. Turisttitt på värmländska finnbygder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Jansson
Det finnskogafinska åhå = svedjefall, bråte, lever i dessa trakter
inte så sällan kvar i gårdsnamn, vanligast som efterled till
personnamn. I Noppahå har toppen (noppi) där svedjan bröts givit
namnet skiljemärke. Spökstället Välgunahå betyder Lysbråten och
kan ha samband med glimmer i närheten; vid Ridahå,
Tvistebråten (trassel med en rågång), bröts glimmer 1941. Finska
naturnamn har här i nordligare bygder bitit sig hårdare fast än i
sydligare socknar. Det finns gott om namn på mägg, som betyder berg:
Ansinamägg = Andersberget, Daoromägg = Tjärvedsberget och
det nyssnämnda Lakomägg = Säckberget, som överförts på
gården, för att nämna ett par. Andra karakteristiska
namningredienser är så = myr: Haggdaså = Gravmyren, Liggaså =
Smutsmyren; lamm = tjärn: Särglamm = Mörttjärn; ändelsen la = hos:
Hejkela =hos Henrik, Päckela av Pekkela= hos Per, Sanla av
Sau-nala = vid Bastustället; borrå = bäck: Baskaborrå = Lortbäcken;
galli = berg i dagen, bergklint: Gissgalli = Kattberget,
Hämeris-galli = Skymningsberget; kompo = kulle: Vårkompo =
Bergkullen; nim = udde: Givvnim = Stenudden, Häjnanim = Höudden.
Sigurd Bograng tyder finnskogafinskan för mig när vi hälsar på
hos Jon på Lakomägg. Jons föräldrar var finsktalande. Jon själv,
som är 79 år gammal, bryter mera på norska än finska, i likhet
med flertalet gränstraktsbor här uppe. Sigurd räknar med att det
nu finns jämnt tjuguåtta personer i Värmlands finnbygder som
behärskar finska, och av dem bor hälften i Nyskoga socken och
resten i Södra Finnskoga och Östmark. (I Lekvattnet lär det ha
varit en, enligt Henning Gunby, som följde nyheterna i finska
radion under vinterkriget.) Till dessa tjuguåtta, menar Sigurd
Bograng, kan man lägga ungefär lika många som skapligt klarar ord
och fraser. Fem av vardera kunskapsgraden torde vara allt på
norska sidan. I övriga svenska finnmarker har finskan varit
definitivt försvunnen långt före detta, i Dalarna åtminstone sedan
sjuttio år tillbaka. I Värmland har det gamla språket alltså hållit
sig segast kvar. Sörviggen i Nyskoga har byrekordet i
finskkunnighet. Där finns fem personer som kan tala finska ihop. Tre
gummor brukar roa sig med att prata finska när dom vill byta
hemligheter. Sämre förspänt har Tjärfalls-Pekka, i en annan ända av
socknen, när han vill lufta sin finska. Någon riktigt jämgod
pratkamrat har han inte i grannskapet. Men Johannes Persson i
An-tila begriper åtminstone vad han säger och kan hjälpligt svara
tillbaka.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
