Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Östbye: Resa till hembygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Östbye
på saken. Och varför skall man inte tro? Det vet väl jag, att det
spökar vid Viett-sågen och att det varje midsommarnatt flyter upp
en kittel med rånarguld i Köpmanstjärn. Bara man lcan hålla tyst
och inte skrika när synen förvänds medan man håller i den och
man tycker sig hålla i hornen på det värsta odjur, så har man
kitteln i behåll. Ett mandomsprov om något, men är man nu en
riktig karl, så kan man väl inte tänka sig ett enklare sätt att hux
flux bli rik! Och har man sina vägar en natt förbi Viett-sågen upp
mot Långsjön, så vill man nog gärna — när det börjar knaka i
stockarna och brusa i skogen — hålla händerna för öronen, sätta
fart på benen och rusa iväg. Under det man oupphörligen om och
om igen skriker ut den gamla besvärjelseformeln:
Den Herren vill bevara, han skyddar från all fara,
den Herren vill bevara, han skyddar från all fara . . .
För då är man tämligen säker att klara sig. Hittills har den formeln
räddat oerhört många liv.
Nå, är det nu så underligt, att skrock lever kvar i ett landskap,
som har Gråe Jägarn som skyddshelgon? Denna ludna gestalt, som
en natt uppenbarade sig vid den flämtande elden hos tjuv- och
rackarpacket längst inne i Skulegrottan och gjorde vad dittills
varken präster eller herrar mäktat: kom packet att ställa sig lojalt med
staten och under den stora ofreden fördriva fienden ur landet. Det
var då som Vänster-Grelsen och Höger-Grelsen, två gamla
skadskjutna båtsmän, haltade fram på var sin sida om älven i spetsen
för ett tåg av nybyggare och Skuletjuvar och lät kunskapare som
femtekolonnare sprida ryktet om att hela Nordmalings regemente
vore i antågande. Hux flux flydde den fientlige befälhavaren med
hela sin här från högkvarteret vid Tregåla nybygge. Och när sedan
saken närmare undersöktes fann man att den fientlige anföraren
i sitt något rusiga tillstånd uppfattat en broms, surrande i en tom
träplunta vid huvudgärden, som det antågande regementet. Ända
till fram på 1800-talet förvarades den välsignade pluntan på
Holms säteri, och hävdatecknare gör oss medvetna om att:
Aldrig i Sveriges historia glöms,
hur dansken flydde för Skule tjuvar och Tregåla broms.
Nu klättrar en oräknelig ström av turister varje sommar upp till
den svårtillgängliga Skulegrottan. Men jag skulle nog lätt kunna
räkna dem, som vågar tillbringa en mörk höstnatt där, sedan de
238
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
