Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Östbye: Resa till hembygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resa till hembygden
läst Olof Högbergs »Den stora vreden» — en bok som både
hedningar och kristna räknar som Ångermanlands bibel.
Man har sagt, att i Ångermanland finns allting utom fjäll. Men den
mäktiga bergrygg med tidigare nästan ogenomträngliga skogar,
som delar landskapet i två delar, kallade vi fjäll. Och det gör man
ännu. Från Skuleberget nere vid kusten går den över
Ullångersfjället, Gålsjö och hela vägen vidare mot norr. Har ni cyklat över
det fjället, så vet ni mer än väl både vad skogar och backar vill
säga. Vi nere vid älven kallade folket på andra sidan skogen för
nola-skogsare. De föreföll oss ganska egendomliga. De hade ett
annat språk än vi, och det var på sätt och vis som om vi levde i
två världar. Nere vid älven bodde egendomslös industribefolkning.
Nola-skogs var folket mera rotfast. Företagsamt och idogt, mest
jordbrukare. De senaste åren har en omfattande småindustri växt
upp nola-skogs — en industri, som inte står Smålands efter. Och
att jordbrukarna däruppe är lika vakna som verklighetsinställda
framgår med önskvärd tydlighet av en annons, som jag såg i en
ångermanländsk tidning under rubriken Personligt.
39-årig lantbrukare önskar f. ev. äkt.
bek. med lant.brukardotter, som är
ägare av traktor. Svar med foto av
traktorn sändes under sign.
»Vårplöjning» d. t. k. t. v. b.
En högst sympatisk form av äktenskapsannonsering. Så
renhårig att man knappast kan tala om sol-och-vår. Vi skall hoppas att
den som nappade blev lycklig med sin vårplöjande lantbrukare.
Om nu någon nappade, ty är det gott om flickor, så är det i alla fall
ont om traktorer.
Har Ångermanland vunnit eller förlorat på utvecklingen? Ja, det
är en samvetsfråga, som man nog inte har nån tändsticksask till
hands för att få svar på. Kulturvärnarna höjde ramaskrin, när
kraftverksbygget befarades komma att dränka Nämforsens
märkliga ristningar. Brobyggena vid Hammar och Sandö lamslog
älvtrafiken. Ingen tänker längre på att sätta sig på en båt och snigla
fram, när man i stället med bussen snabbt kan komma dit man
vill. Landsvägarna rätades ut, serpentinbanden sträcktes och det
blev närmare till städerna. Vem tänker väl nu längre på att ordna
en färd i lövprydd båt för kräftskiva med dans i Sånga eller ett
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
