Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Måndag i Karlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla Anrick:
MÅNDAG I KARLSHAMN
Att inte Lewenhaupt hade kunnat skynda sig, sa man upprört och
ogrammatikaliskt.
— Mmm, vi hinner väl, sa ens sällskap förstrött.
— Vi, sa man, så att i-et borrade sig in i trumhinnorna. Jag talar
om Poltava. Det var härifrån han startade, Karl. Det var från
Karlshamn som han seglade iväg den 1 oktober år 1700 jämnt, med
sina regementen, sina Livdragoner och Drabanter, hän mot Narva,
Kliszöw, Altranstädt — mot Poltava, turkarna och Bender för att
komma ridande så gott som ensam hem till Stralsund efter sexton
år. Frans G. Bengtsson säger — tänk att man inte läst hans Karl XII
förrän i sommar.
— Karl XII, sa chauffören intresserat. Ja se av honom har vi ett
minnesmärke neri hamnen. På själva huset han bodde i.
Sällskapet var vant till att följa historiska spår som stövare ute i
markerna. Hur hade man inte för några år sedan slitit sig fram
med en gengasbil på höstmörka smålandsvägar, om aftonen
knackat på porten till vad som en gång varit säten för fattiga
småländska herremän och frågat de lantmän, som förvånat öppnade, efter
Gustav Eriksson — Vasa. Det blir så ibland, närgångna
århundraden skall levandegöras i årsskrifterna.
Den här gången skulle vi inte levandegöra någonting. Vi skulle
bara in till stån och handla — köpa bär och ett ankare för båten, gå
i antikboden för att hitta ett gammalt slagur, kasta ett
inspekterande öga på vandrarhemmet respektive lägga håret och samfällt
äta äkta gräddbakelser på Sveas konditori. Nog kunde vi
inkludera Karl XII i dagens program.
Det låter nästan nedlåtande, som det står. Och man undrar —
vad skulle han själv ha tänkt om sällskapet. Kanske skulle han
ändå ha sagt:
— Herren har varit en br av skytt.
Och om fruntimret — nå, det har vi inte tid att tala om nu, för
bilen bromsar in ute på en kaj.
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
