Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Måndag i Karlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla Anrick
bestämt att kungen vilat en natt i Karlshamn, bara en enda natt.
Förliten eder icke uppå furstar, tänker vi, och hur är det med
kejsarkronor? En vithårig dam säger stilla och bestämt:
— Han bodde i stora rummet i Hamngatan 4, som nu är
Adamsons tapetserarverkstad.
Vi går dit. Och när vi står där utanför, medan vinden tar i och
åskmolnen tornar upp sig i söder bakom Hanö, mumlar vi för
varann så gott vi kommer ihåg:
»Krigets väldige kämpe sov, oberörd av allt som kom efter, i
bronslugn höghet i sin sarkofag som om han förevigats i ett
tillstånd av upphöjd likgiltighet och oåterkallelig frid. Han hade gått
in, som en av de sista och största, i det rike där Herrarna av Guds
Nåde bo.»
Det är Frans G. Bengtsson.
Man kan väl få citera ett par rader. För stod det egentligen
någonting om Karl XII i 1700-talsårsskriften? Men man hade
märkvärdigt svårt att hålla styrsel på rösten utanför den fattiga lilla
gaveln på Hamngatan. (Sen kommer sakkunskapen med sitt
kallsinniga tvivel på huset.)
Fick paschorna något med av stackars Görtzens nödmynt, undrar
man med sin egen rostiga krisfemöring i handen. Fem öre. Vart
kommer man med den? Inte ens ett visitkort kommer numera
någon vart för fem öre.
— Fim öre för överfarten, säger emellertid en sentida blekingsk
motsvarighet till roddarmadammerna på Stockholms ström.
Fem öre för att komma över lilla Mieån, från den ena kajen till
den andra. Det ger formatet på Karlshamn, på den Lilla Staden.
Var det någon som log? Varför? Varför skulle en liten stad vara
löjlig? Tvärtom är den ofta värdig och lugn. Det lilla formatet på en
stad är ett så hanterligt format, ett så mänskligt format och passar
ofta helt förträffligt till ens eget, som inte alltid är så över måttan.
Det hela blir en grupp i naturlig skala.
Kommer en främling dit och frågar t. ex. om ett votivskepp finns
att få på trakten, så kan han få höra att:
— Det gick ett på auktion i lördags, men det köpte Mandas
Oskar, för han var full.
Det kanske inte ser vänligt ut, men det lät vänligt; bara som en
förklaring: Mandas Oskar var minsann inte så bakom annars.
Och i auktionsträngseln hade man stigit åt sidan och låtit Mandas
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
