Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Måndag i Karlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calla Anrick
I den Lilla Staden är man van vid gott sätt.
Själv blir man närmast förvånad, hårdför som man blivit i
huvudstadsvimlet, där det kan låta så här, när en ovan K-bil kommit
litet på tvärs för sin A-broder en hetsig timme i ett kritiskt hörn.
Det är bara A. som låter, medan han sträcker ut en lång och
tänjbar hals från sin olympiska plats som huvudstadschaufför:
— Va ä ru för en djala bonntolva, säger han.
Visst vore det ändå skönt att bli bondtolva — att leva i den Lilla
Staden. Att ha bullret på litet håll. Att ta en morgonpromenad ut
på rena bondlandet i Asarums ljuva dal. Att somna till havets
musik. Att kunna stiga in på apoteket och under älskvärt samtal köpa
kardemumma och saffran till baket. Att nicka åt idel bekanta. Att
leva bland denna ljusa vänlighet.
Bombombommm, kommer ekot av åskan ute vid Hanö.
Medan man promenerar genom stån väljer man ut ett hus åt
sig och flyttar in. Man tar ett tvåvåningshus, gräddgult med skära
klängrosor; ett par vindskupor tittar fram ur det gamla takteglet;
bakom planket anar man trädgården. Det är lätt att möblera ett
rum, åtta meter långt, med böcker och tåliga gamla familjemöbler.
Mormorsmors hammarklaver skall få en egen vägg, det skall få
stödja sina spröda och klena gamla ben mot något lika åldrigt.
Dess spruckna stämma låter höra, att det blev till det året som
Gustav III dog, 1792. Eftersom Karlshamn inte gjort sig urarva
från sjuttonhundratalet, kan klaveret få stå och sucka ihop med
en jämnårigt knarrig vägg. Ovanför klaveret skall danske
Hessel-berg hänga i sin ovala guldram, han med sina pudrade lockar och
röda väst och gråa klädesrock — dansk generalkrigskommissarie
omkring 1780. Men Karlshamn var aldrig danskt — tro inte det.
Före Roskildefreden 1658 låg här bara lilla Bodakull, ett
fiskeläge kring Mieån och utmed den krokiga landsvägen. Det var
Karl X Gustav och hans Erik Dahlberg som efter freden kvickt
kom hit med passare och linjaler och rätvinkliga instrument och
bestämde, att vid denna goda hamn skulle det byggas en svensk
stad.
Förnuft och reda skulle det vara i en stadsplan, det visste
herrarna redan då. Men rokokomässigt ostyrig skjuter nu Skottsbergska
gårdens fritrappa ut över trottoaren på den snörräta
Drottninggatan. Nära intill ligger STF:s vandrarhem. Ordet snusförnuft
kommer en i tankarna, då man läser inskriptionen — oh nej, visst inte
vandrarhemmets ordningsföreskrifter. De står inuti. Men utanpå
254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
