Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Calla Anrick: Måndag i Karlshamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Måndag i Karlshamn
huset lät en sjuttonhundratalsägare i prydlig fraktur pränta
ovanför sin port:
Förnuft och redlig Flit
de skämma Afwunds nit.
Som rök af Eldens magt sig uppåt Högden swingar
Så kan ock Dygdens Eld snart klippa Afwunds wingar.
Huset uppfördes omedelbart efter den stora branden 1763.
»Varsamhet med eld måste iakttagas. Varje
logiomgång bör, för att lätta vandrarhemsföreståndarens
arbete, inbördes överenskomma om vattenbärning och
slaskvattentömning ...», ja, nu steg vi in genom porten och
med det förflyttade vi oss från en moralsentens anno 1764 till
svensk moralprosa år 1948, från en yttre detalj av sirligt
sjuttonhundratal till ett inre av vandrarhemsbäddar, vackra dörrar och
ett finstädat förfall med blommor på borden.
Inga »Afwunds wingar» behöver längre sväva över det huset.
Ja jag vet. Är man inne på nutiden, så måste den komma med
någonstans: Karlshamns Silo. Man kan inte vara en hel måndag i
Karlshamn utan att säga: Silon. Inte en timme. Silon är en kolossal
massa meter i höjden. Inne i den torde rinna säd och mjöl och
kanske gryn — vad vet en annan. Man har alltid undrat varför
alltihop skall rinna från sådan höjd. Eller är det så, att i det som
ser ut som väldiga orgelpipor lagras säden och mjölet? Man har
aldrig frågat. Och nu står man där — och inte hör man sig väl för
en annan måndag en annan juli.
Ute vid Vägga är havet den stora scenen. Som en väldig
rundhorisont står åskmolnen stackade, gråvioletta, svarta; små otäcka
vita tottar skjuter fram som kulisser. På åskådarplatsen sitter vi
ännu en stund i sol, dricker kaffe och äter bakelser, med bofinkar
och talgoxar hoppande omkring bland koppar och kaksmulor.
Skummet börjar fräsa om vågorna och snart skall de argt vräka
mot de sträva blekingska klippor, där allt som växer är så yppigt,
runt och mjukt och lövgrönt, lysande grönt just nu mot den
svartnande Hanöbukten.
En kyrkklocka klämtar till, men ljudet försvinner. Kom det
inifrån staden? Ingen vet. Men vi intalar oss, att klockan vi hörde var
den som hängdes upp i kyrkans klockstapel år 1706 och fick till
inskription:
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
