Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Ricklund: En fjällbondes almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fjällbondes almanack
luften. På kvällen kommer karlarna hem, de tomma grimmorna
har de snett över axeln. Och de är som pojkar i truten och de har
metat var sitt knippe stenbit (forell) i Loliebäcken.
Vore nu bara potatisen i jorden, pärbacken börjar bli varm nog.
Så det blir inte annat än att ta itu med den — hästarna har det bra,
de är lediga nu. Det blir som en allmän mobilisering, i varje
pärbacke lika, och man byter väl ihop och hjälper varann i somliga
gårdar. Varje fåra skall dras upp med ett »gräv», och den skall
vara rak och snygg. Undrar månntro vad det blir för slags
sommar. Petter tror på torr sommar och lägger fårorna på tvärn, men
Jonas tar dem utför i år med — nog är det lättast att ta dem utför.
Och så plockas med flinka händer sättpotatisen i, och jorden lägges
på med skyffel. Skyffel för skyffel, snyggt, och det tar tid, men
potatisen är ju halva födan. Efter några dar är det klart i alla fall, en
viktig händelse är klar, man kan ta det lite lugnare nu.
Men hudarna är »mogna» för länge sen, det var bara att skyffla
håret av dem, och nu skall barken hämtas hem och barklagen
kokas och så ned i karet med dem, där få de gonas ett tag.
Alltemellanåt måste man se efter hur barkningen tar. Man skär i ett
stycke och tittar och när det är en liten blå rand kvar mitt i lädret,
då tar man upp hudarna ur barklagen och vattnar ur dem. De
hängs och får torka tills den dagen kommer då man blöter upp
dem för att skära skobottnar ur kvighuden till blötkängor
(näbbskor). Renhuden blir till skokragar.
Men nu dånar alla forsar av vårflodsvatten. Till och med
sågbäc-ken är lite vresig. Nu får den göra tjänst, man är väl så pass
modern att man byggt sig ett litet sågverk för byn. Och det går i tur
och ordning allt efter som man får sina sågdygn. Klingsågen ylar
och skär plank och bräder och fyrskäringar av rotgrov, toppsmal
och kvistig tjur fjällgran. Finns det en lång, jämnsmal och rak
stock då är det en båtgran. Den blir till långfina bräder, halvtums,
till en ny båt. Notbåten börjar bli skral, men så har den också gjort
tjänst i 21 år nu, den fick nog knäcken förra hösten i tegelrodden.
Men man är ju i lag med grannars om noten, och de byggde ny
båt i fjol, lite i rankaste laget men lättrodd.
Det blir finaste väder, rödingen går in mot land, nu ska han tas.
Och så far man iväg bort i Notviken. Det blev inte så mycket, men
en halvfjärding var i alla fall, till gravfisk. Fisken var nog inne
först, men det drog ihop till kallblåst och den gick ut på djupet
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
