Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Ricklund: En fjällbondes almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En fjällbondes almanack
Rent ut skönt komma hem från en sån där helg och få vila lite —
blir det så i själva pärlanne. Det har förresten tagit fart och ser fint
ut värre i år. Men mycket ogräs också, det växer sannerligen osått.
Det blev många dagars knog där att rensa och lägga på. Men pären
är ju halva födan. Och så kom ju den där regnpärsen mitt i allt
och fördröjde det hela lite. Det fick bli ett par fiskardagar emellan
— rödingen börjar ta riktigt bra på drag nu. Men aldrig annat än
förluster — att det där findraget skulle gå sin väg ute på Stenskäret,
bästa draget, som den där dalmasen tog 3:75 för — det fiskeligaste
drag. Tur att man blir då inte »göralös» i något väder, vill man då
göra nåt och inte bara gå och dra som somliga.
Kvighuden blev allt bra den — den har lagts i blöt igen nu för
att bli skor — och inget »tjasalär» (svampigt och löst läder) tycks
det vara, bara lämpligt mjukt och bra att rynka. Nu blir åter som
ett litet båtbygge. Utan läster och mallar, bara på själva
skärningen och rynkningen kommer formen an. Man har förstås ett
slags mönster som man skär »botten» efter — man har två
förresten, men den där gamla breda »bondska» har man gått lite ifrån —
den »lapperska» är smalare och liksom snyggare. Ändå är det
som ett lotteri hur de kommer att bli — det beror på läder och
handlag och tur. Och täta ska de sys med sentråd — det har man
en bunt man köpte på helgen. — Nog för att de har börjat ha
gummiskor lite till mans nu — nymodigheter och påhitt — men vilka
skor. Första och sista paret säger många, och går tillbaks till
»blöt-kängern». Då man fått fylla dem med tjära så här och fått dem
mjuka och fina med lite hästister — då! Och så »skofor» (skohö) i —
då kan man vara »på myra» hela dan i slåttern och gå torrskodd.
Det drar ihop mot slåtter mer och mer, räfsorna ska pinnas om
och göras nya ett par, och pojken borde få sig ett litet »orve» och
pröva på och lära sig slå lite — han får bli med till närmaste
myrarna när det bär till. Bra med »stärfor» (starrhö) efter allt regnet,
så sen man nu slagit de få lägdorna hemma, bär det i väg till skogs.
Det blir att göra matsäck för några dvgn. Långmjölkshämtaren
binds i en mes med diverse grejer, och bröd och sovel läggs i en
näverkont. De långa myrliarna lindas i en säcktrasa, och så startar
familjen tillsammans med ett par »lejdhjon» — bara husmor är
hemma för kornas skull. I en bra backe gör man sig »gapakoje»,
en öppen riskoja, inte så tokig att bo i, vore det bara inte så
fördömt med mygg. Beckoljan är enda räddningen. Det går ett par
15. stf *».
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
