Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folke Ricklund: En fjällbondes almanack
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folke Ricklund
lite hårt och skräpigt en tid, men den här sista nysnön var ullig
och mjuk — önskeföre för en jägare. Men nu är inte lång tid kvar
att jaga på, skinnen blir sämre och riporna fridlysta snart.
Många vinterhässjor står kvar i fjället, alltemellanåt måste man
hämta hem en skrinda myrfor på föret som blir bättre och bättre.
Trodde man. En dag är rykande storm, alla vägar sopas igen och
en gammal gran vräks tvärs över sommarlagårn och knäcker
kroppåsen på den. Men som för att gottgöra allt skickar
vädergubben nu fram den ljuvligaste sol — rakt som en vårsol en dag.
Ingenting att ta fasta på, men som en liten vink i alla fall. Så dum är man
väl inte så man inbillar sig något, än är många mörka dagar kvar.
Och ljusa med för den delen — om vartannat. Vissa dar droppar
det från lagårstaket och nästa morgon hänger ispipor som en
luskam framför lagårsporten.
Att det blev så dåligt slåtterår i höstas — nu börjar myrforet
nästan tryta igen. Och första bästa skarmorgon får man ge sig ut
klockan fyra med långkälken efter sig iväg att hugga rönn. Och det
börjar bli så långt efter den nu. Med tålamod får man i alla fall ihop
ett lass, och sen blir hela familjens göra att sätta sig och skava inne
på stugegolvet. Liten och stor, alltid kan man väl handskas med en
kniv, och i långa smala strimlor samlas barken i en liten hög på
golvet. Men större blir högen av gulvita, skalade käppar och spröt,
som sen får bäras ut dit högen brukar ligga vid väggen. Inne i
la-gårn tronar och trånar korna och vädrar mot värmegrytan där den
mustiga rönnsoppan ångar. Hade man inte rönnskavet hur skulle
man klara sig då — än är långa tider kvar till våren.
Men nu lutar det åt rätta hållet igen — många bestyr gör tiden
kort. Snön blir ett golv av gnistrig skare och nätterna får tak av
guld-grön himmel. Månntro om man inte skulle få sig en färsk fisk snart,
om man nu prövade en morgon. Det är som kände man att visst
har man kommit runt en gång igen — lite töjigt och knepigt nu sista
tiden — runt lilländan av vidjeslängan just där den löper över och
storänden tar vid med sina viktiga märken och hack. Och kanske
blir det ett nytt litet märke och en ring någonstans — och kanske
hoppas något gammalt märke över — det börjar ju bli så konstiga tider.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
