Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bo Rosén: Dagsetapp eller Tankar kring en pulka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagsetapp eller tankar kring en pulka
Alltså måste stugan vara längre ned? Kal och jag bytte alltjämt
om med spårandet. Det var inte långa sträckor åt gången som vi
orkade. Varje liten uppförsbacke var en fjällsluttning att forcera,
varje medlut inbillade vi oss att vi kunde glida utför. Men jag
försäkrar, vi bara gick och plöjde i den glasglittrande skaren som
gnisslade mot bindningar och stålkanter.
Det var mörkt nu. Klockan visade på sju. Vi nådde en
skogsridå. Vi stannade. Märkvärdigt nog föreslog ingen av oss att vi
skulle söka bland granarna efter Skotts stuga. Ändå visste vi att
det troligen fanns granar bara runt hans bostad. D. v. s. den borde
ligga här. Kanske ett par hundra meter ifrån oss.
— Vi måste ha mat, konstaterade Rickard.
— Absolut!
Vi tog några kliv framåt, kom ut på en glänta.
— Där borta rastar vi, sade Rickad, och så åkte vi rakt mot en
perfekt rastplats: fyra torrgranar som spretade litet för sig själva.
Vi tog av skidorna och sjönk genast ned till högt ovan knäna. Kal
högg granris. Rickard angrep torrgranarna sedan han stampat opp
en ordentlig plats för elden. Jag tände spritköket och pysslade med
maten.
Rickard hade det besvärligt med den andra torrgranen och han
fick arbeta hårt för att komma igenom den. Så provbröt han och
mycket riktigt gick den av vid foten. Några decimeter under
yxhuggen.
Det brann friskt och värmde skönt. Lågorna steg högt och det
rykte från våra våta skor. Men det drog om ryggen, ingen blåst
men det kylde. Det gör det alltid, hur mycket man än tar på sig.
Ärtsoppan hade en fantastiskt uppiggande verkan. Vi övervägde
om vi skulle fortsätta med kaffe eller blåbärssoppa. Soppan är mera
närande, varför vi småningom fick den märkliga blandning man
alltid får när resterna av ärtsoppan späds med rykande
blåbärssoppa, avsedd att skölja ned smörgåsarna med pulkfruset smör
och glaserad ost.
Efter en timmes rast fortsatte vi. Enligt klockan borde det ha
varit alldeles mörkt nu, och det var det väl också, men ljuset från
snön kan inget mörker släcka och vi gled genom dunklet som
gestalter utan anletsdrag. Vi följde ett band av myrar som går strax
ovanför Svartsjöbäcken, avbrutna av smala skogsridåer. Men
sedan vi åkt en kilometer — det vill säga efter en timme —
protesterade Rickard, eftersom varje skogsridå innebar kuperad terräng
19. STF 49.
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
