Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: En ny tid — en ny anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Wieselgren
den. Från europeisk synpunkt kunde Gustav Vasas befrielsekrig
inte te sig annorlunda än som en gudlös revolt av en
upprorsma-kare mot den krönte och smorde monark som med arvets rätt och
under kyrkans godkännande övertagit makten i Sverige. Redan
genom att betraktas som illegitim usurpator av konungamakten
kom Gustav Vasa att ställas utom gränserna av det europeiska
furstesamhället, och än starkare markerat blev detta genom att han
införde den lutherska läran i Sverige och därigenom definitivt
avskar bandet till den allmänneliga kyrkan. Slut från och med
1520-talet med förbindelserna med Rom, slut med biskoparnas resor
ad limina apostolorum och med studenternas färder till de stora
universiteten med deras ryktbara lärare, slut också med studiet av
teologi, filosofi och kanonisk rätt, dessa ämnen som tidigare lästs
och diskuterats överallt i Europa där intellektuellt arbete över
huvud taget bedrevs och hölls i ära. Sverige blev nu i andligt
hänseende på ett ödesdigert sätt isolerat och hänvisat dels på sig själv,
dels på den del av Tyskland som också anslutit sig till Luthers
läror. Det är överflödigt att betona vilken begränsning av den
andliga horisonten detta betydde. Vinterlandet slöt sig åter inom sig
själv i frostig ensamhet och glömde så småningom bort att det en
gång haft fri kontakt med hela den europeiska kulturvärlden.
Skräcken för papistiska intriger, för påviskt försåt och annan
djävulsk list behärskade Sverige till den grad att man praktiskt
taget stängde landets gränser utåt och vägrade att låta svenskarna
resa ut i världen, där risken för besmittelse av Rom, den
babyloniska skökan, i varje ögonblick hotade. Konungen själv höll med
hård hand sitt folk i tygeln, betvang dess upprorsanda, pressade
ut skatter, skötte förvaltningen och finanserna, ordnade och
bestämde för allt och alla och lade på detta sätt grundvalen för den
framtida riksutvecklingen. Det var ett hårt arbete att skapa Sveriges
rike, och mycken tid blev inte över för att ägnas åt ljusare och
gladare sysselsättningar.
Omslaget vid Erik XIV:s trontillträde blev häftigt men varade
blott några få år. Den följande tiden kom icke med någon ny
lösning av de stora frågorna. Johan III:s försök att återknyta
förbindelserna med Rom strandade ohjälpligt och avslöjar den
bakomliggande stämningen: låt oss stanna i vår avskildhet, all världen är
fylld av ondska och list, som vi inte vilja ha inpå livet, vi hålla
oss helst hos oss själva! Det var i egenskap av företrädare för
denna åskådning som Karl IX trädde fram och blev en folkledare.
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
