Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Wieselgren: En ny tid — en ny anda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oscar Wieselgren
vudsak kunde han förtrösta på att han hade ett säkert stöd hos sitt
folk. »Sannerligen», yttrade han i ett tal till ständerna år 1617,
»jag haver aldrig, näst Gud, litat till någon annan makt än den
som av svenske mäns trohet kommer.»
Med denna genom konungens inspirerande inflytande nyväckta
svenska samhörighetskänsla sammanhänger också den nya syn på
världen utåt som blir märkbar hos vårt folk under denna tid.
Redan från början av sin regering har Gustav Adolf blicken fäst på
nödvändigheten av att skaffa Sverige en ny ideologisk
utgångspunkt, en rikslegend, stark och suggestiv nog att förtränga
mindervärdeskänslan och underlägsenhetspsykosen från 1500-talets långa
isoleringstid. Det är därför han upptar och förnyar den gamla
götiska traditionen med dess storslagna historieromantik, vars
ridderliga glans och härlighet tillämpades på Sverige och svenskarna.
Johannes Magnus ryktbara svenska rikshistoria med dess
fantasifulla skildring av göternas bedrifter, deras konungars väldiga
makt och deras krigares oemotståndliga tapperhet blev det ideella
programmet för hans regering och den källa varur han hämtade
kraft att egga sitt folk till ständigt nya ansträngningar, värdiga de
stora förfädernas exempel. Därmed hade han också funnit medlet
att inför Europa hävda Sverige som ett land med en sådan forntid
att det kunde göra anspråk på »företräde och præeminens framför
andra konungariken». De världshistoriskt avgörande segrarna på
Tysklands slagfält bevisade också för en häpnande samtid att han
hade rätt. Gustav Adolf, »der Löwe aus der Mitternacht», blev i
folkmeningen den store och härlige hjälte, efter vilkens ankomst
de betryckta i alla land längtade. Hans landsmän kunde därför
med skäl träda fram inför världen med all den självmedvetenhet
som stora anor och ärorika bedrifter berättiga till.
Den väg som Gustav Adolf beträtt följdes också av hans
efterträdare på den svenska tronen. Westfaliska freden fastslog en
gång för alla i statsrättsligt bestämda former att Sverige var en
makt i det europeiska statssamhället vars ord gällde högt och vars
mening i alla viktigare mål måste inhämtas. Vasakärven hade
därmed tagit sin plats bland Europas övriga stolta heraldiska
symboler, likvärdig med Habsburgs och Bourbons vapensköldar, så som
Snoilsky sagt i en av sina klangfulla strofer i »Svenska bilder»:
Nu ej mer den bleka kärven
som den stod på Upplands gärden,
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
