Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: Stormaktens huvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Selling
När Gustav Adolf år 1630 tog avsked av ständerna för att bege
sig till kriget i Tyskland, uttryckte han till borgerskapet en
förhoppning, att »edra små kåtor måtte bliva stora stenhus, edra små båtar
stora skepp och farkoster och att oljan i edra krukor aldrig må
tryta och fela». Sällan har en from önskan blivit så snabbt och
bokstavligt uppfylld. Stockholm utvecklades under några få
decennier på ett fullständigt explosionsartat sätt, sprängde sina gamla
gränser, omvandlades och nydanades så att den som inte varit här
på 20 år »skall icke ens veta det förriga rätt igenkänna». Så skriver
redan 1648 den tyske kopparstickaren Sigismund von Vogel.
Moderna stockholmare, som varje år ser nya stadsdelar växa upp,
och de äldre av oss, som upplevat hur Ladugårdslandet på kort
tid förvandlades till Östermalm, känner sig kanske inte
imponerade av 1600-talets tillväxt rent siffermässigt sett. Men aldrig, vare
sig förr eller senare, har staden byggts om så grundligt och
förändrats så radikalt som under decennierna kring 1600-talets mitt.
Och procentuellt har Stockholm heller aldrig vuxit så hastigt som
under denna period.
Annu på 1620-talet, då den äldsta bevarade kartan gjordes upp,
var Stockholm en liten stad. Folkmängden har beräknats till
omkring 10 000, och flertalet rymdes inom Stadsholmens snäva
gränser. Det fanns en oregelbunden och säkert ganska oansenlig
bebyggelse på nedre delarna av Södermalm och Norrmalm. År 1660
var invånarantalet bortåt 40 000, och därmed var Stockholm efter
dåtidens begrepp en betydande metropol. Väldiga
stadsplaneregleringar, med all rätt kallade »det största byggnadsföretaget i
Stockholms historia», hade gjort det möjligt för staden att hysa denna
mångdubblade befolkning. Jämför den äldsta kartan med en karta,
som ritats ungefär 20 år senare, troligen av en dansk spion!
Skillnaden är inte bara att den oregelbundna bebyggelsen på malmarna
efterträtts av raka gator och rätvinkliga kvarter. Stora nya
stadsdelar har tillkommit, i väster Kungsholmen och i öster
Ladugårdslandet, det vill säga det nuvarande Östermalm. Man skar till de
nya stadsdelarna med kraftiga marginaler. De skulle faktiskt räcka
till i nära ett kvarts årtusende. Och det är lätt att på kartan från
1640-talet känna igen det gatunät i stadens centrum, där vi
moderna stockholmare rör oss.
Det började på Norrmalm. I de gyttriga kvarteren på båda sidor
om Brunkeberg, där brandfaran ständigt låg på lur, blev trängseln
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
