Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Selling: Stormaktens huvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Selling
(nuv. Ulriksdal) hos Jakob De la Gardie finns varken trädgård
eller gårdsplan, varken alléer eller raka vägar, »blott klippor,
stenar och branta hällar». När Ogier gästar riksråden Soop och Spens,
finner han inga tapeter på salens väggar, »blott en blå himmel över
bordet, för att spindlarna icke skulle falla i maten».
Kontrasten är våldsam, om man jämför Ogiers nyktra skildring
med Sigismund von Vogels panegyriska »Stockholms beskrivelse»,
författad tretton år senare, 1648. »Med fast otaligit arbete» är
»präktiga och magnifika hus uppbyggda och förfärdigade, både av
furstliga, grevliga och adliga personer, som andra kronans tjänare
och menige borgerskapet, av vilka många är med koppar betäckte
och eljest ganska väl på åtskilliga sätt utantill prydda, staden till
icke ringa sirat». Under de senaste femton åren hade många av
de stolta byggnadsverk börjat ta form, som Erik Dahlberg skulle
föreviga i Svecian. Att Dahlbergs många stick redan från början
nyttjades för att sprida kännedom om den svenska
stormaktens härlighet, därom vittnar den franske globetrottern Charles
De la Mortray i början av 1700-talet: »Kopparstick av alla dessa
palats och andra offentliga byggnader plägade utdelas till de
främmande ländernas ambassadörer och andra framstående personer
såsom offentliga vittnesbörd om konungens frikostighet och gunst
mot sina undersåtar och om svenska adelns glans.»
Även den karga och motsträviga naturen lyckades man betvinga
och kultivera på ett sätt, som snart väckte utlänningarnas
beundran. När den danske läkaren Gerhard Stalhoff 1660 beskriver
Stockholm, framhåller han särskilt »de många och stora
trädgårdarna» både på malmarna och på Ladugårdslandet. Han beskriver
också de ståtliga byggnaderna och den »härliga trädgården» på
Jakobsdal, som sedan Ogiers besök genomgått en metamorfos. Två
år senare kunde Erik Dahlberg med berättigad stolthet påpeka, att
man »runt om Stockholm kunde finna många vackra trädgårdar
och fruktbara platser, vilka trots ett rått klimat av invånarna
numera så kultiverats och förädlats, att man har ett överflöd av de
skönaste och härligaste trädgårdsfrukter — likaså härligt goda som
i Tyskland och annorstädes, för att icke tala om rara blommor».
Efter den tiden kommer sällan en främling till Stockholm utan
att beundra trädgårdsanläggningarnas elegans och orangeriernas
rikedom.
De många adelspalatsen framträdde inte endast genom sin
storlek och magnificens. Rikets höga herrar kunde också välja sina
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
